Mejla

Lena Mellin

Är du övervakad lilla vän?

KOLUMNISTER

Protestera. Debattera. Sluta tiga.

En av världshistoriens största integritetsskandaler utspelar sig mitt framför våra ögon.

Men vi håller käften.

Det började med avslöjandena av den amerikanska massövervakningen av europeiska och amerikanska medborgare.

De byggde på uppgifter som Edward Snowden stal från sin tidigare arbetsgivare, amerikanska National Security Agency, NSA, och gav till den brittiska tidningen Guardian.

Ska man vara riktigt ärlig var det inte då det började. Men så inleddes det senaste kapitlet i den långa historien av staters spioneri på sina egna invånare.

Uppgifterna som Snowden vidarebefordrade till tidningen var häpnadsväckande. Och de ledde också till politiska reaktioner, från exempelvis Tyskland, som fortfarande inte är utredda.

Här hemma, där FRA-lagen debatterades länge och intensivt, debatterades den dokumenterade massövervakningen av helt oskyldiga medborgare varken särskilt länge eller med någon större intensitet. Det borde den ha gjort.

De senaste dagarna har historien antagit nya dimensioner. I måndags klockan 8.15 greps den brasilianska medborgaren David Miranda när han mellanlandade på Heathrows flygplats på väg hem till Rio från Berlin.

Han fick ingen advokat, inte veta vad han var anklagad för och förstod det inte heller med ledning av de ställda frågorna. Gripen var han dock enligt en lag som gäller brittiska flygplatser, Terrorism Act of 2000, som ger myndigheterna möjlighet att hålla folk i förvar i upp till nio timmar om de kan misstänkas för terrorism.

David Miranda är dock inte misstänkt för terrorism. Han är misstänkt för att han är sambo med Glenn Greenwald, journalist och jurist på Guardian och en av dem som skrivit mycket om NSA-övervakningen.

För en biljett betald av Guardian fraktade Miranda material till en dokumentärfilmare, Laura Poitras, som Greenwald jobbat tillsammans med om massövervakningen.

När Miranda släpptes efter maxtiden behöll de brittiska myndigheterna hans dator, mobil, spelkonsol, USB-minnen och DVD-filmer. Han vet inte om han kommer att få tillbaka dem.

Orden räcker inte riktigt till för att beskriva den upprördhet som varje människa som värnar den personliga integriteten bör känna efter det övergrepp som Miranda, visserligen med stöd av lagen, utsattes för.

Han greps för att han är sambo med en journalist som skrivit artiklar som de brittiska och amerikanska myndigheterna inte gillar. Det är sanningen och den är väldigt obehaglig.

I går tog historien ännu ett kliv och inte heller det kan på något sätt beskrivas som demokratiskt. Då avslöjade Guardians chefredaktör Alan Rusbridger att han för två månader sedan hade blivit uppringd av en mycket högt uppsatt regeringstjänsteman som utgav sig för att representera premiärministens åsikter och som meddelade att källmaterialet, det som tidningen fått av Snowden, skulle återlämnas eller förstöras.

Efter att par möten på stan med andra regeringstjänstemän pulveriserades diskarna i Guardians källare för en månad sedan, under överinseende av säkerhetstjänsten.

Brittiska regeringen anser att allt handlagts som det ska. USA säger att de fick veta att David Miranda fanns på passagerarlistan och att han skulle gripas. Dock tog de inte initiativ till gripandet. Säger de.

Är du övervakad lilla vän? Ja. Kan du gripas lille vän? Ja. Har du någon integritet att tala om? Nej.

Av: 

Lena Mellin

Publisert:

ÄMNEN I ARTIKELN

Lena Mellin