En skamfläck i historien

1 av 29 | Foto: ANDERS ANDERSSON

EU-migranterna vägrade att gå till reträtt. Men rasket ska likväl rivas. Bara en sak är säker: det här är en skamfläck i historien.

Icke-nyheten kom. Polisen hade skjutit upp avvisningen av människorna i Sorgenfrilägret. Deadline var satt till klockan 16 på söndagen, men hälften av de uppemot 200 boende vägrade att lämna. I stället gjorde eu-migranterna passivt motstånd inne i lägret. Självfallet valde polisen att inte agera. Dels för medieuppbådet på plats, dels för att en aktion hade kunnat utgöra en fara för folkmassan som samlats utanför lägret. Men bortom icke-nyheten framträdde en annan bild. På ena sidan Industrigatan, närmast lägret, stod hundratals människor som stöttade de romska EU-migranterna.

En ovilja att mötas

På andra sidan stod lika många människor som visade sin avsky mot dem.

Det blev inga fysiska konfrontationer, knappt några ordväxlingar. Bilden som framträdde var snarare en gestaltning av det politiska klimatet i Sverige. Polarisering, passiv aggressivitet, en ovilja att mötas över gränserna. På ena sidan ”vi”, på andra sidan ”dom”.

Alla kom hit för att se historia skrivas, alla kom för att vinkla den efter respektive världsbild.

Så varför upprörs så många av tvisten kring Sorgenfrilägret? Det har blivit en symbol för något större än bara de människor som bor där. Tiggarna har klätt av Malmö, klätt av Sverige, klätt av hela EU-projektet.

Den fria rörligheten inom EU skapades för den välbärgade delen av Europa. Få verkar ha tänkt på att fri rörlighet gäller alla.

Nu står vi med byxorna nere vid anklarna. När människor åker hit och tigger. När människor tillbringar vintrar i tältläger utan värme, toaletter och rinnande vatten.

Blir syndabockar

Bortom åsikterna om detta står ett faktum. Malmö eller Sverige eller Rumänien eller Europa (tolka det som ni vill, det kommer ni ändå att göra) har än en gång misslyckats med att hjälpa romerna. Detta oavsett om medlet är att låta dem bo i kåkstäder och fortsätta tigga eller avvisa dem och låtsas som att fattigdom inte finns så länge den inte syns. Än en gång blir romerna syndabockar, slagträn i en politisk kamp som ytterst handlar om makt.

Det här är en skamfläck i historien, oavsett vem som skriver den.

avPatrik Lundberg

ARTIKELN HANDLAR OM