Hur kan en USA-tränad armé falla ihop så snabbt?
Hur kan en armé som till en kostnad av hundratals miljarder kronor tränats och utrustats av USA i många år kollapsa på bara några veckor?
Det framstår som fullkomligt obegripligt men det finns några tänkbara förklaringar.
För några månader sedan gjorde den amerikanska militärledningen bedömningen att talibanerna i värsta fall kunder ta makten 6-12 månader efter att USA dragit sig ur.
En gigantisk felbedömning har det visat sig. Nu faller provinshuvudstäderna snabbare än bowlingkäglor. Fortare än till och med de värsta pessimisterna förutspått.
Kandahar, näst största staden, och Herat, tredje störst ser ut att ha fallit. Liksom Lashkar Gah. Snart är det bara huvudstaden Kabul som återstår. Nu säger amerikanska bedömare att den kan falla inom veckor.
Vad är det som händer?
I samma stund som president Biden och Nato satte ett datum för sitt fullständiga tillbakadragande var det en signal till alla afghaner att maktförhållandena ändrades över en natt. För många var det bara en tidsfråga innan talibanerna skulle ta över. Det finns ingen annan nationell kraft som är tillnärmelsevis lika stark. Och brutal.
Om de som strider i den afghanska armén ändå i slutänden vet att de kommer att förlora, varför då anstränga sig överhuvudtaget?
Afghanistan som centralstyrd nation har alltid varit ett löst sammanhängande koncept. I ett feodalt samhälle är det den egna klanen och den egna etniska gruppen som är det viktigaste. Att bilda en armé bestående av alla etniska grupper för att bygga nationen var kanske en god tanke men den verkar inte ha fungerat.
Den afghanska armén har ända sedan USA och Nato försökte få ordning på den i början av 2000-talet brottats med enorma problem.
Det har handlat om dåligt ledarskap och om höga deserteringstal. De enorma inflödena av amerikanska dollar har förstorat den omfattande korruption som redan fanns.
Armén är känd för sina "spöksoldater". Stridande trupper som bara finns på pappret för att inkassera lön.
Varje gång det varit på tal att USA skulle lämna Afghanistan eller kraftigt dra ner på antalet soldater har de ansvariga amerikanska generalerna hävdat att armén nu var redo att möta talibanerna på egen hand.
Varje gång har dessa utlåtanden visat sig vara överoptimistiska. De afghanska soldaterna är inte fega. Men motivationen saknas att slåss för att försvara den korrupta afghanska regeringen som ytterst är tillsatt av utlänningar. Då spelar det ingen roll att de är 300 000 utrustade med toppvapen mot talibanernas uppskattade 75 000 soldater med Kalasjnikovs.
Talibanerna vet vad de slåss för och har en strid ström av villiga rekryter, inte minst från de många koranskolorna i grannlandet Pakistan där radikal islamism predikas.
De har dessutom det som kallas momentum. När några städer faller ger det ökat självförtroende och en vinnarmentalitet.
I många fall tar talibanerna städer utan strid. De gör upp med de lokala guvernörerna eller krigsherrarna som vill minimera de egna förlusterna. Krigsherrar som ena dagen stått på regeringens sida för att nästa göra en deal med talibanerna. Det är så det går till. Det är därför framryckningen går så fort.
För USA och Joe Biden handlar det nu om att minimera skadeverkningarna av att USA och Nato håller på att förlora ett krig som de lagt ner 20 år på. Hur ska man försöka bortförklara ett sådant nederlag?
USA skickar nu 3 000 marinsoldater till Afghanistan. Inte för att strida utan för att se till att de amerikaner som är kvar i landet ska kunna evakueras på ett säkert sätt. Alla amerikaner uppmanas nu att lämna landet så fort som möjligt.
Kvar på näthinnan finns bilderna från Vietnamkrigets slutskede när USA lämnade i panik och evakuerade människor från ambassadens tak i Saigon i överfulla helikoptrar medan strider pågick intill. Skrämmande och pinsamma bilder som definierade den amerikanska krigsinsatsen.
Biden vill till varje pris undvika att reträtten från Afghanistan ska få samma förlopp och få det att se ut som USA lämnar med svansen mellan benen.
Fast hur USA och Nato-länderna än försöker spinna utvecklingen går det inte att blunda för att det handlar om ett enormt nederlag för västvärlden ifall talibanerna kommer tillbaka till makten.
2001 tog det tre veckor att störta dem med hjälp av den afghanska gruppen Norra Alliansen.
Under 20 år har enorma ansträngningar gjorts för att förvandla Afghanistan till en demokrati där flickor får gå i skolan och kvinnor kan arbeta.
Bara för att på nytt se talibanerna göra comeback.
En motgång svår att uthärda.