Så här får det inte gå till i en svensk rättssal

Bortom mediernas febriga terroristrapportering och politikernas löften om att ytterligare inskränka vår frihet avslutades i dag en mordrättegång i Svea hovrätt.

Det var det sämsta jag har upplevt i en svensk domstol.

Den 21 augusti 2012 högg en medelålders, tidigare ostraffad, svensk sjöman en man från Nya Zeeland till döds i Pattaya i Thailand.

Gräl hade uppstått på en bar och senare samma kväll stötte männen på varandra i en gränd. Ett knivstick i halsen och livet rann ur en kropp.

Svensken häktades, misstänkt för mord, men släpptes mot borgen och beviljades utresetillstånd: Mer intresserat än så var inte Thailand att få honom fälld.

I sitt slutanförande i dag i Svea hovrätts sal två, det rum som en gång i världen var änkedrottning Hedvig Eleonoras garderob, kunde inte gärna åklagare Björn Frithiof neka till att det finns betydande brister i den thailändska polisutredning som några år senare skulle utgöra underlaget för det svenska mordåtalet.

Nacka tingsrätt har nämligen gjort slarvsylta av bevisningen. Ingen riktig brottsplatsundersökning gjordes, den thailändska polisen slarvade bort kniven, felaktiga protokoll upprättades om den misstänkte svenskens namn, ålder och hudfärg, under förhör på länk från Thailand satt en åklagare och viskade instruktioner till ett vittne och tolken, visade det sig, översatte fel.

Och till råga på allt kom det under förhandlingen fram att de två vittnen som målet bygger på hade begärt ansenliga summor för att komma till Sverige och vittna, något som inte stärkte deras trovärdighet.

Domstolen behövde bara tio minuters överläggning för att släppa mannen ur häkte och fria honom för mord, vilket rimligen är svenskt juridiskt hastighetsrekord i ett så här allvarligt sammanhang. Han dömdes till ett år och sex månaders fängelse för grov misshandel och vållande till annans död.

Att åklagaren efter denna sågning över huvud taget valde att överklaga är gåtfullt, och i dag tvingades han medge ytterligare brister.

Som exempelvis att den thailändska militärdiktaturen inte tycker om att västerlänningar mördas och det blir väsen i pressen. Någon ska raskt ställas inför rätta.

Ta bara de två burmesiska män som åtalades för mord på två britter på ön Ko Tao i fjol. De klagade på att de erkänt efter misshandel och de dna-fynd som enligt polisen band dem till brotten visade sig komma från andra människor.

Åklagare Frithiof suckade och sa att den thailändska rättvisan ibland lämnar en del övrigt att önska, men att det finns skäl att lita på just denna polisutredning. Hur han nu kan veta det.

18 års fängelse för mord, avslutade hans sitt anförande med att kräva. Det strängaste tidsbestämda straffet svensk lag känner.

Att Thomas Bodström inte längre är justitieminister är bra. Dels för att jag inte vågar tänka på vad han i dessa överhettade dagar hade kommit dragande med för ny lagstiftning om han ännu satt i regeringen, dels för att han är en duktig advokat.

Han är ombud för den åtalade mannen och han inledde sin plädering i osedvanligt hårda ordalag.

– Jag kritiserar den svenska staten, som ju åklagaren är en representant för. Staten ska tillgodose omständigheter som talar till en åtalads fördel och ge försvaret en ärlig chans. Inget av detta har skett här.

Advokater, dessa rättssalens estradörer, tar inte sällan i, deras ord bör värderas försiktigt. Men Bodström är dessvärre inte ute och cyklar.

Inför förhandlingen i hovrätten har han upptäckt att det av åklagaren åberopade obduktionsprotokollet, beviset för dödsorsaken, ett mycket viktigt dokument, felaktigt påståtts vara upprättat av en medicinsk kunnig person. Det var skrivet av en thailändsk polis.

En svensk rättsläkare dömde redan den 10 juni 2014 ut obduktionsrapporten som amatörmässig. Det visste åklagaren om. Men det berättades inte för advokat eller tingsrätt.

Bodström ångade vidare. "Är det rätt vittne som har hörts"? Åklagaren kände till att namn på vittnen har blandats ihop i den thailändska utredningen, men sa inget till tingsrätt eller till mig".

Advokater klagar ibland på att värdefulla uppgifter läggs i polisens så kallade slask i stället för att ingå i förundersökningen. Men dessa omständigheter fanns inte ens i slasken. Bodström har hittat dem genom att begära ut åklagarens mejl i ärendet. Det är häpnadsväckande.

Advokaten yrkade på att hans klient ska frias helt, hovrätten meddelade att dom faller senare.

Jag lämnade hovrättens vackra byggnad, tittade ut över Riddarfjärden och kom på mig själv med att tänka att jag aldrig mer vill se någonting sådant här utspela sig i en svensk rättssal.

avOisin Cantwell

ARTIKELN HANDLAR OM