Sportbladets Mats Wennerholm: Detta är största idrottsskandalen genom tiderna

PARIS

Var Marion Jones fullsprutad med dopning då hon tog sina fem OS-medaljer i Sydney, är det den största idrottsskandalen genom tiderna.

Och alla dras i så fall med i fallet.

Michael Johnson med sina19,32 på 200 meter i Atlanta-OS 1996, Carl Lewis alla segrar - vem kan man längre lita på?

Var det bragder eller bara laboratorieresultat?

helskärm

Jag känner mig grundlurad efter att ha rapporerat hem om alla dessa OS-guld, VM-guld och världsrekord under alla år.

Lurad av billiga fuskare helt utan samveten.

Om CJ Hunters ögonvittnesskildring stämmer, ska Marion Jones ha suttit och injicerat en mix av olika dopningpreparat mitt under OS i Sydney, bland annat tillväxthormon.

Det OS hon själv gick ut och sa att hon skulle ta fem guld i.

Det blev inte fem guld.

Men det blev tre och två OS-brons.

Det är rekord av en friidrottskvinna i OS.

Nu riskerar Marion Jones att bli av med alla sina fem OS-medaljer, om det kan bevisas att hon var dopad då hon tog dem.

Medaljer att dela ut

Då ska tre OS-guld (på 100, 200 och 4x400 meter) och två brons (längdhopp och 4x100 meter) delas ut till andra - fyra år efter att tävlingarna avgjordes.

USA håller ju redan på att bli av med OS-guldet på herrarnas 4x400 meter från Sydney, då Jerome Young fick springa i stafettlaget, trots att han bevisligen åkt fast för dopning med nandrolon året innan.

Det var på den tiden USA sopade alla sina dopningfall under mattan, "tystnadens konspiration" som det kallats.

Idag går ingen säker.

Frågan är naturligtvis om CJ Hunter talar sanning, eller om han bara hämnats för att Marion lämnade ut honom i sin självbiografi som nyligen gavs ut.

Han är själv fälld för dopning och när de skilde sig 2002 skrev de på en överenskommelse, där de lovade att inte lämna ut något om sitt tidigare äktenskap eller om varandra.

CJ anser att Marion bröt den överenskommelsen i sin bok.

Det som talar för CJ Hunter är att han berättat sin historia för FBI och den amerikanska skattepolisen IRS.

Det är myndigheter man ska akta sig att ljuga för.

De är mer intresserade av den illegala spridningen av dopningpreparat, än av själva dopningen.

Tog sprutor i Sydney

Det är där CJ berättar hur han såg Marion Jones injicera dopningpreparat i magen, just ovanför höftlinjen. Även han själv gav Marion sprutor i lägenheten de delade under OS i Sydney och han berättar att Marion dopat sig både före och efter OS.

Jag tror att CJ Hunter talar sanning. Jag har svårt att se vad han skulle ha att vinna på att hitta på en historia som den här.

Och i så fall är Marion Jones en ren bluff som idrottskvinna - och helt utan samvete.

Hur kan man stå på en prispall och ta emot en guldmedalj och samtidigt veta att man fuskat till sig segern?

Det är den frågan alla svenska friidrottare brukar ta upp, när jag pratar med dem om dopning.

USA utan moral

En rent moralisk fråga.

Men samtidigt den viktigaste av alla och den som delar friidrottsvärlden.

I USA finns ingen moral.

I de forna öststaterna fanns ingen moral och mycket lever kvar än i dag.

Där ställer ingen den frågan en svensk friiidrottare ser som självklar.

Grundinställningen är istället att alla dopar sig - det gäller bara att inte åka fast.

Det var så Ben Johnson tänkte, då han pumpade sig full med anabola steroider och blev världens snabbaste man under några korta år, innan verkligheten hann ikapp honom i OS i Söul 1988.

De var så hans tränare Charlie Francis tänkte.

De tänker likadant idag.

Med den inställningen kan man naturligtvis fuska med gott samvete.

Jämför med Gestapo

Jag vet att många i Sverige också tror att ALLA dopar sig.

Svenskar, finnar, norrmän, tyskar. Att inte en enda friidrottare är ren.

Men det är fel.

Svenska friidrottare har moral, svenska friidrottare testas mer än några andra och de gör det frivilligt och utan att gnälla.

Carolina Klüft, Kajsa Bergqvist och Christian Olsson testar sig hellre en gång för mycket än för litet.

Det vill bli testade så ofta det går, just för att motarbeta alla tvivlare.

Att visa att de är rena.

I USA är det tvärtom. Där kan en världsstjärna som Alen Johnson jämföra dopningbekämparna med Gestapo, en ond organisation ute för att skada.

Det är ju precis tvärtom och det är dags att även amerikanska friidrottare lär sig det.

Gärna den hårda vägen.

Mats Wennerholm