Jag blir sentimental - grattis, sidan 377

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-03-16

Lars Nylin: Tre magiska siffror

Tre magiska siffror, en minst lika fascinerande kamera.

Sportveckan hade ögonblick då det som hände i rutan bara var början på historien.

377. Trehundrasjuttisju. För några generationer sportsjuka svenskar räcker det att höra den sifferkombinationen för att inre bilder ska uppstå. Kvällar med löddrig fjärrkontroll, trauman med ständigt flimrande skärm, sönderryckta middagar.

SVT:s text-TV fyller den här veckan 25 år. I en tid när sport rullar i varje ruta, när information haglar som gräshoppor i Sudan, då borde det jubiléet signalera snar pension för en kär gammal vän. Men tvärtom så känns det som presenteras under "376" som en stabil klippa mitt i floden.

Visst, "Sport i tv" blir smått sentimental, skål tamejfan!

Smolk i champagneglaset: nyhetstexterna på SVT text kladdas allt oftare ner av hurtiga imperativ och, värre, personliga åsikter. Text-tv-notiser ska för evigt vara snustorra, som ett uråldrigt TT-telegram eller en morgon med DN:s nöjessidor, annars blir det lätt oro hos oss i sofforna.

Att en teknisk finess som text-TV får inleda är symptomatiskt för en vecka då sporten inte alltid var särskilt sportslig. På kuppen blev huvudperson en annan gammal bekant från teknikens värld, repriskameran.

Efter myriader repriser från vakna producenter vet vi numera att herrar Pelle Fosshaug, Magnus Nilsson, Fredrik Norrena, Magnus Wernblom, Patrik Södergren och Niklas Nordgren uppträtt som vedhuggande dårar minst en gång för mycket.

Samtidigt vet vi att den som i liveögonblicket initialt tycktes vara den mest uppenbara galningen, Timrås Kent Manderville, var oskyldig till det han anklagats för.

Fascinerande.

Nästa steg bör bli kameror under isen, allra helst röntgenkameror. Det föreslog Arne & Ankan i Canal+ studio sedan ett avgörande Linköpingsskott hamnat i Timråmålvaktens byxor. Allvarligare: är det inte HÖG tid att vi tittare får se bilderna från inne i målburen, bilder som nu bara fjärde domaren får se i sitt bås?

I en av sina mindre begåvade moment skaldade Bruce Springsteen en gång om monstret television. "57 channels (and nothin" on)" brölade giganten från Freehold, New Jersey så pass stelbent att inte ens Per Bjurman blev entusiastisk.

Själva åsikten i den låten kan dock tidvis stämma förfärligt bra. I de ögonblicken föreslås "The Boss" titta på det som händer när de planerade tablåerna INTE gäller. Som text-tv eller repriser.

Det behövdes knappast någon repriskamera för att fälla überdåren Todd Bertuzzi. Däremot bör de som efteråt förklarat/försvarat honom få ett lätt objektivrapp i nacken för att vakna till sans.

Men hallå 1: Ola Wenström och Pontus Kåmark upptäckte först en kvart in på andra halvlek av matchen Celtic-Barcelona att båda lagen fått en spelare utvisad i paus. Då hade ändå Barca-spelaren i fråga, Motta, vid ett halvdussin tillfällen visats i rutan där denne stod omklädd i spelargången. Ska vi skramla till en kulram åt Ola?

Men hallå 2: Staffan Lindeborg måste ha satt något slags rekord vid sista matchen Linköping-Timrå. Av sex nämnda namn i sin "Sportnytt"-rapport blev fem fel. Dags för en Linguaphone-kurs, eller räcker det att läsa matchprogrammet, Staffan?

Sämst

Lars Nylin