Bank: Som en slutscen i en mastodontfilm

Publicerad 2013-11-20

Ibland blir sagor sanna – ibland skrivs de inte på svenska

En utdömd grabb kan växa, bli vuxen, erövra världen. Han kan bli så stor att han till slut bär ett helt land över Atlanten.

Ibland skrivs sagor sanna.

Ibland skrivs de bara inte på svenska.

STÖRST PÅ FRIENDS Cristiano Ronaldo gjorde tre mål mot Sverige och sänkte på egen hand alla blågula VM-drömmar. I stället får Portugal resa till Brasilien nästa sommar. Där blir portugisen en av turneringens största stjärnor.

De där roterande reklamskyltarna längs med sidlinjerna på Friends Arena lyste upp det sista kval­kapitlet med krämarslogans.

”Hela vägen!” utropade Posten.

”Var med och må bra!” mässade en matvarukedja.

Och framför dem stod ett sänkt svenskt fotbollslag och försökte plocka ihop bitarna av en sprucken dröm.

Från läktarna rullade tystnaden som blev över efter en kvälls ekande extasembryon, på andra sidan stod en röd lyckoring med Cristiano Ronaldo i mitten.

Sverige kom inte hela vägen. De får inte vara med. Och de mådde verkligen inte särskilt bra.

Vilka var de när den sista, stora striden rullade in? Ett taktiskt fuskbygge, som i början av kvalet? Ett mirakelmakande morallag, som så många gånger? Ett Zlatan-lett Sverige att tycka om?

Jo. Lite av varje, mycket av allt.

Mer avslut av Ronaldo än Sverige

Vi har, på gott och ont, fått ett landslag som följer sina egna lagar och regler, som är som bäst när de redan förlorat och som svagast när de har chansen att vinna.

När allt var över, när vi hörde sångerna från Portugals omklädningsrum genom väggar och dörrar och tystnaden från Sveriges genom allt, frågade en portugisisk journalist Erik Hamrén om skillnaden mellan lagen hade varit samma som skillnaden mellan Zlatan Ibrahimovic och Cristiano Ronaldo.

Hamrén sa att det inte handlat om det, och det hade han rätt i.

Sverige hade nio avslut i går. Ronaldo själv hade tolv. Fakta.

Två av världens tre bästa anfallare sprang rakt in i varandra en vacker vinterkväll, det var som att se en slutscen i en mastodontfilm. Gladiatorer, ledare, giganter som stirrade varandra i ögonen tills en stod kvar och en låg utslagen på marken.

Zlatan Ibrahimovic från Malmö var enorm, det var därför som han nådde upp till axelhöjd på Cristiano Ronaldo från Madeira.

Men det var inte den stora skillnaden.

Skillnaden låg i att Portugal förmådde ge Ronaldo allt han behövde, medan Sverige inte förmådde ge Zlatan något annat än frihet.

Zlatan sjönk ned...

När Sverige kom in till den här matchen var det som om de snabbspolat sig ett halvår tillbaka i tiden, rent taktiskt. Det räckte med en bollanorektisk match nere i Lissabon för att Ibrahimovic skulle tröttna på att spela anfallare – i första halvlek sjönk han ständigt hem och spelade som djupt liggande playmaker.

Tanken var att Sebastian Larsson och Alexander Kacaniklic skulle trycka upp på kanterna och att Johan Elmander skulle få lite mindre defensivt ansvar än i Lissabon.

– Det var den diskussionen vi hade med Zlatan, för att få med honom i spelet både för lagets och hans skull. Det blev lite för mycket i början av första halvlek, erkände Hamrén.

Zlatan är en fantastisk fotbollsspelare, men när Cristiano Ronaldo gjorde sina magiska mål så var det João Moutinho som spelade fram honom. Det var inte Ronaldo som spelade fram till Ronaldo.

Sverige litade inte på att tio spelare skulle kunna arbeta fram vettiga bollar till Ibrahimovic. De gav Zlatan mandat att försöka spela fram Zlatan så att Zlatan skulle kunna göra mål.

Det var så matchen fick sin fysionomi. Den förstärktes av det faktum att Portugal var mycket skickligare i sitt passningsspel, att de till och med rensade undan bollar med kontroll.

...och lyfte högre upp

Men på gott och ont så är det definierande för Hamréns ledarskap att matcherna sällan följer några färdiga färdvägar.

– Jag hoppas vi är lite crazy i vårt agerande, hade Hamrén sagt före matchen, och hans lag lyckades så klart krama dramatik även ur det allra sista kvalkapitlet.

Direkt efter paus hade kistan skruvats igen och skickats ner i Solna-jorden. Moutinho hade kirurgisnittat upp hela Sveriges försvar, Ronaldo hade prickat in 1–0…

…Sverige lyfta kistlocket och petade i panikväxeln.

Ibrahimovic rörde sig äntligen högre upp. Han krigade in en hörna och följde upp med att dundra in en frispark, hans nionde mål på sju landskamper. Portugal sjönk hem, Sverige fick bollinnehavet och tryckte upp fyra spelare i anfallet.

På fem minuter blåste de oss halvvägs till Brasilien.

På 51 sekunder blåste Cristiano Ronaldo oss hela vägen hem igen.

Ronaldo gav VM tillbaka

Det var skrivet i stjärnorna att stjärnorna skulle skriva den här sagan till slut. Cristiano har krigat ett halvt liv för att ta sig hit, länge var det en accepterad sanning att han aldrig kunde bli en riktig ledare för landslaget.

Han kunde inte göra mål, han kunde inte leda dem, han kunde inte vinna något.

Precis som Zlatan Ibrahimovic vann han sitt krig. Till skillnad från Zlatan Ibrahimovic vann han i går.

Det kommer att spelas ett magiskt VM i Brasilien nästa sommar, men Sverige kommer inte att vara med.

Sett över ett par år kan vi peka på en rad skäl: en bristande talangbank, en uttunnad topp, en förbundskapten som har svårt att måla över underlägsenheten med struktur. Sett över en kväll finns egentligen bara ett skäl:

Portugal gav Cristiano Ronaldo allt han behövde, Cristiano Ronaldo gav Portugal ett VM tillbaka.

Först när slutsignalen gick tänkte jag på att taket stod öppet, och att man kunde se rakt ut.

Det var mörkt, det blåste kallt.