Rätt kläder kan ge fler poäng på is

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-03-18

Men för sexigt får det inte vara

Göteborg (TT) Det är inte kläderna som gör en bra konståkare. De hjälper bara till.

Formellt ska åkarnas dräkter inte betygsättas av domarna. Men hur man ser ut anses ha stor betydelse för ”helheten”.

Det finns ingen punkt eller kategori i konståkningens avancerade poängsystem som uttryckligen innebär att domarna ska värdera hur de tävlande är klädda. Trots det lägger åkarna, och deras omgivning, mycket möda och energi på att fixa ett snyggt utseende, som man passar in i och trivs med.

– Kläderna påverkar hur åkarnas utstrålning och koreografin i åket uppfattas, säger Lena Bierich, som syr tävlingskläder åt de svenska VM-åkarna Kristoffer Berntsson och Viktoria Helgesson.

Från domarhåll görs en liknande beskrivning.

– Kläderna har betydelse för helhetsintrycket av utförande och koreografi, även om de inte ska bedömas inom någon poängkategori, säger Emilie Billow, som är ordförande i Svenska konståkningsförbundets kommitté för tekniska funktionärer.

Lyfter åkarnas självkänsla

Dessutom anses snygga, passande dräkter bidra till att lyfta åkarnas självkänsla och öka kontakten med publiken, vilket i sin tur bedöms under rubriken ”utförande”.

Enligt sportens regler ska kläderna spegla karaktären i den musik åkaren valt. Det får inte blir för sexigt eller pråligt, men det är fritt fram för glittrande pärlor, flärd och elegans.

Fast man måste ju kunna röra sig också. Det är stretchtyg som gäller, i vissa fall med stretch åt båda hållen. Ibland är det svårt att hitta lämpligt tyg med passande färg och mönster.

– Vi brukar köpa från butiker som också säljer till dansare och teaterfolk, säger Lena Bierich.

Hon sydde sin första konståkningsdräkt 1990, när äldsta dottern var sju år. Sen dess har Bierich, som till yrket är kanslist i Landvetters konståkningsklubb, fått massor av rutin vid symaskinen. Främst genom att hon gjort kläder åt klubbens lag Team Surprise, som flera gånger blivit världsmästare i teamåkning.

– De behöver tre uppsättningar av dräkter; till korta och långa programmet och för träning. Ett tag var det 24 åkare i laget. Då sydde jag 75 dräkter inför säsongen, minns Lena Bierich.

Det är mindre jobbigt att sy kläder åt enskilda åkare.

– Jag vill först lyssna på musiken, och helst se åkprogrammet. Det brukar dyka upp idéer med en gång. Sen pratar jag med åkaren, tränaren och koreografen. Ofta har de egna förslag, berättar Bierich.

Allt inte realistiskt

Men alla idéer är inte realistiska.

– Det gäller att få bra passform för just den åkaren. Kläderna måste sitta perfekt, även i hopp och piruetter. Om dräkten har två delar, som skjorta och byxor, sitter de ändå fast vid varann med knappar och hakar.

– Det kan också finnas former man vill dölja, som en bred rygg, eller kanske framhäva, som att få till en midja på den som inte har någon, förklarar Lena Bierich.

Hon kom in i sporten som förälder, syr dräkter på fritiden och har aldrig förut sett ett VM på plats. Nu sitter Lena Bierich på Scandinaviums läktare och njuter.

Om någon åkares VM-dräkt går sönder eller kommer bort på flyget, finns en särskild tävlingssömmerska som tar hand om problemen.