Svårt att komma tillbaka efter hälseneskada

- Det är klart att man lider med Kajsa i det här läget

Stockholm

Med Kajsa Bergqvists brustna hälsena försvann ett av Sveriges största namn till OS i Aten.

En given medaljchans bars ut på bår.

Frågan är hur länge hon blir borta.

För Patrik Sjöberg tog det nästan två år - och kapaciteten blev aldrig densamma.

När Sjöberg för elva år sedan slet sönder sin hälsena var han i en liknande situation som Kajsa Bergqvist. Han var 28 år gammal och bland de bästa i världen. Ett givet medaljhopp med ett givet mål, men också med långa skadebekymmer som kulminerade inför ett stort mästerskap.

För Sjöberg var målet VM 1993, för Bergqvist OS 2004.

För båda gick allting fel.

Redan på uppvärmningen inför VM-kvalet i Stuttgart tog Sjöberg sats och kände hur något gick sönder. Han blev liggande länge, med smärtor och frågetecken, och det dröjde länge innan han kunde resa sig.

I augusti 1993 opererades han. Först i december 1994 kunde han börja med ordentlig hoppträning. Däremellan hade bakslag på bakslag försenat hoppstjärnans väg tillbaka mot toppen.

- Patrik kom egentligen aldrig tillbaka till den nivå som han hade haft före skadan, säger friidrottens förbundskapten Ulf Karlsson till TT.

- Men det är alltid svårt att jämföra. Jag vet många friidrottare som har slitit av hälsenan och ändå kommit tillbaka. Det är egentligen ingenting ovanligt.

Båda fick kortison

Precis som Patrik Sjöberg hade Kajsa Bergqvist kort före skadan behandlats med en kortisonspruta. I Sjöbergs fall var det olyckligt, säger Karlsson:

- Han hade haft skadeproblem men ville väldigt gärna starta i VM i Stuttgart och därför sprutade man in kortison, vilket allmänt anses kan försvaga senstrukturen.

I Bergqvists fall kom kortisonbehandlingen i den 28 juni, sedan man upptäckt en inflammation i foten.

Karlsson törs inte säga om det kan ha fått en negativ effekt.

- Jag är inte tillräckligt medicinskt kunnig, men jag antar att det lär spekuleras en del om det. Rent allmänt anses det att man ska vara försiktig med kortison i senor, men i Kajsas fall satte man inte sprutan i senan utan mot benet när inflammationen uppdagats.

När Karlsson såg tv-bilderna från Båstadsgalan blev han både bestört och förvånad. Kopplingen mellan bilderna på den vanliga ansatsen, fallet och en brusten hälsena var inte självklar.

- Det såg konstigt ut, säger han.

- I just det momentet ska det inte vara så stor belastning att hälsenan ska gå helt av. Den måste ha varit rejält försvagad.

Den svenske förbundskaptenen vill inte säga att Bergqvists comeback efter skadorna kom för tidigt.

- Med facit i hand kanske man kan konstatera det, men samtidigt är det svårt att veta. Hon har ju kontrollerats regelbundet och hela tiden fått klartecken.

- Det är klart att man lider med Kajsa i det här läget. Det är ju fyra år till nästa OS, och ett olympiskt spel är trots allt lite större än allt annat.

"Handlar om drivkraft"

När det gäller vägen tillbaka är det mesta än så länge osäkert. Det man vet är att rehabiliteringen väntas ta mellan sex och åtta månader.

Resten är upp till Bergqvist själv.

- Allt handlar om drivkraft, säger Ulf Karlsson.

- Det kan bli en form av revanschkänsla, att hon knyter näven och verkligen vill visa att hon kan komma tillbaka. Eller så kan det bli en känsla av att "nej, nu räcker det".

- Men Kajsa är ju inte lastgammal. Om hon är tillräckligt motiverad så är hon tillbaka till nästa sommar.

Jakob Sillén/TT