Abrahamsson: Snacka om att svära i den svenska idrottskyrkan

SPORTBLADET

Svensk ishockeys två tungviktare gör upp inför öppen ridå.

Matchen kommer att gå vidare, var så säkra.

Första ronden vann i alla fall Ishockeyförbundet.

Med 100–0.

Stormarna har dragit in över landet under hösten. Efter Sven och Ivar var det i går dags för Jörgen & Christer.

De tidigare parhästarna Christer Englund och Jörgen Lindgren är inte direkt kompisar längre. Lindgren var Ishockeyförbundets generalsekreterare och Englunds närmaste man innan han 2011 valde att hoppa över till vd-posten i Hockeyligan.

Flera av de ändringar som kom fram i går har det redan skrivits en hel del om. Nu avslöjade Expressen hur och när SHL vill genomföra förändringarna.

Alla var inte lika positiva som Lindgren och klubbdirektörerna i Swedish Hockey League.

Debatten på sajter och i sociala medier nådde orkanstyrka och 99 procent av de som uttalade sig var rasande. De ville rulla SHL-representanterna i fjädrar och tjära och sätta dem på första bästa plan till världens ände, eller åtminstone till Nordamerika.

Där tyckte de att förslaget hörde hemma.

Jag har inga problem med att förstå båda parters utgångspunkter.

Men går man fram så tufft i förhandlingarna som SHL uppenbarligen har gjort är risken stor att motståndaren desperat söker andra vägar för att få stöd för sin linje.

Förbundet en skadad tiger

Ishockeyförbundet stod med ryggen mot väggen.

Inte nog med att de i princip skulle tappa all kontroll över landets högsta liga, de skulle stå kvar med en andraliga mer urvattnad än någonsin. Där de tunga varumärkena försvinner med ett wild card i tänderna och där chansen är mikroskopisk för de kvarvarande lagen att ta sig upp.

Svenska Ishockeyförbundet är en skadad tiger. VM-fiaskot med 25 miljoner kronor back har skapat något av ett chocktillstånd och det sparas på alla nivåer. Christer Englund ställning har aldrig varit svagare och då såg SHL sin chans att gå hårt fram.

Nu hade de äntligen fått in den (ekonomiskt) svage och lite töntige kusinen från landet i ett mörkt rum och skulle en gång för alla visa vem som bestämmer.

Friplatserna idioti

DÅ TÄNDES LYSET.

Ja, jävlar. Vem hade räknat med det?

Plötsligt hade SHL ett gigantiskt drev mot sig – i tidningar, på sajter och i social medier.

Då väljer de att lägga locket på. Bara Jörgen Lindgren uttalar sig och han säger egentligen ingenting som förklarar eller förtydligar.

Om vi tittar på vad det är SHL vill driva igenom. Ett eget ”War Room” och lönetak/lönegolv är nog inga problem. En majoritet ställer sig säkert bakom det.

När det gäller en slopad kvalserie är det svårt men inte alls omöjligt att få igenom. För egen del är inte kvalserien något måste. Jag ser mer än gärna att den ersätts med att lag ställs mot varandra i en play out. Men att bara seriesegraren i Hockeyallsvenskan och jumbon i SHL ska mötas är ett idiotiskt förslag. Två lag från SHL och åtminstone fyra lag från Hockeyallsvenskan bör från början vara med i kampen om två SHL-platser.

Det är när det kommer till friplatser, de så kallade wild carden, som det blir riktigt problematiskt och idiotiskt. SHL vill ha möjligheten att flytta upp lag trots att de på sportsliga grunder inte är kvalificerade.

Snacka om att svära i den svenska idrottskyrkan.

Låt oss säga att Djurgården slutar femma i Hockeyallsvenskan och efter säsongen ändå tilldelas en plats i SHL. Någon som tror att 25 000 lyckliga djurgårdare tar sig till Skansen för att fira återtåget?

Förhandlingarna kommer att fortsätta, men SHL-delegationen kunde knappast ha fått en sämre start.

Abrahamsson: Snacka om att svära i den svenska idrottskyrkan