Laul: Han kommer att bli saknad – men tillfället att sluta är väl valt
På 37 år har svensk fotboll inte lyckats få fram en ny ”Anders Svensson”.
Det har inte behövts.
Nu har förbundskapten Erik Hamrén åtta månader på sig att fylla ett tomrum.
Han föddes hösten 1976 i Guldheden i Göteborg och debuterade i landslaget 1999.
Under VM i Japan/Sydkorea 2002 tog Anders en ordinarie plats som han med några få undantag behöll i tio år.
Slående med Svenssons landslagskarriär är att varje gång en förbundskapten fått för sig att peta honom, har det snart visat sig att Anders behövts igen.
En enskild spelares styrka eller en samlad fotbollsnations svaghet, välj själva.
Under alla dessa år har Anders exklusiva egenskap varit passningsspelet och allt som ingår där i form av att styra tempot, hitta lösningar förbi motståndarens press, att skifta kant och variera mellan kort och långt vid rätt tillfällen.
På senare år blev han en klok defensiv mittfältare även om Anders mot slutet inte alltid hade löpkraften att stänga de ytor som rollen kräver på högsta nivå.
Bara Zlatan kvar av de fem stora
När veteranen lämnade avskedsbeskedet via Svenska Fotbollförbundets hemsida ägnade jag en krönika åt att beskriva hans landslagskarriär: Svensson är utan tvekan en av de ”fem stora” som spelade avgörande roller under den framgångsepok då Sverige kvalificerade sig för fem raka mästerskap (2000–2008).
Fredrik Ljungberg lämnade in först, sedan Henke Larsson följt av Olof Mellberg och i går alltså Anders Svensson. Bara Zlatan Ibrahimovic är kvar.
Även om Anders lär sakna landslaget – och landslaget kommer att sakna honom – är tillfället att sluta är väl valt då det återstår hela åtta månader till nästa tävlingsmatch.
Svåra skor att fylla
Eftersom vi blickade bakåt i går, är det redan dags att titta framåt, så fungerar den nya medialogiken.
I september startar alltså kvalet för att nå EM i Frankrike 2016, då ska Erik Hamrén ha hittat ett innermittfältspar som pallar trycket när det vankas premiär på Parc de Princes, Stade Vélodrome eller var det nu kan tänkas bli.
Heter duon Rasmus Elm och Albin Ekdal?
På papperet ser de ut att komplettera varandra fint: Rasmus med blicken i backspegeln, Ekdal med foten på gaspedalen.
Där omkring finns i första hand Oscar Hiljemark i PSV och om saker och ting inte fungerar är Kim Källström och Pontus Wernbloom förstås med i leken fortfarande.
Problemet är att alla har en sak gemensamt: Ingen av dem har hittills kommit upp till Anders Svenssons nivå vad gäller att styra ett svenskt landslag från mittplan.