EM-listan: EM:s roligaste/tråkigaste lag

Uppdaterad 2024-07-12 13.16 | Publicerad 2024-07-10 16.04

Kollega Simon Bank frågade sig nyligen om ”Fotbollen blivit för bra för att vara rolig?”

En befogad fråga – samtidigt som det går att konstatera att vissa lag bjudit på mer underhållning än andra under sommaren i Tyskland.

Här är samtliga deltagande lag i EM – rankade från roligast till tråkigast.

Följ ämnen
Fotbolls-EM

Fotbolls- EM: Spelschema med alla matcher och tv-tider

- Detta är en högst subjektiv lista som enbart baseras på hur underhållen/glad/positivt överraskad undertecknad blivit av lagen i fråga under EM-sommaren i Tyskland. Rankningen baseras inte enbart på sportsliga parametrar utan även i vissa fall på rent underhållningsvärde samt generella bidrag till mästerskapets dramaturgi. Så ta den för vad den är – med en klackspark.

1. Spanien

Jag var oerhört skeptisk till förbundsmannen Luis de la Fuente och hans hopkok inför säsongen. JÖSSES vad snett ute jag var. Detta raka, kvicka, ungdomliga, frejdiga och framförallt skickliga Spanien har varit turneringens objektivt bäst spelande lag. De verkar också ha varit det lag som haft allra roligast utanför planen (inte enbart baserat på att de tillåts spela tv-spel och att Alvaro Morata lagar carbonara). Dessutom ser de ju faktiskt ut att kunna gå hela vägen till guldet. Till final har de ju redan tagit sig i alla fall.

2. Turkiet

Var det någon av Turkiets matcher i detta mästerskap som inte var underhållande? Nej, faktiskt inte. Som om det inte vore nog med den enorma inramning som de turkiska fansen bjöd på så hade de också ett lag på planen som bjöd på sig själva. De bjöd på drömmål. De bjöd på tonåriga supertalanger. Dramatik. Sena avgöranden. Gula kort i mängder, hets och rubriker. Billiga baklängesmål ibland också. Det var med viss sorg jag konstaterade att deras EM tog slut i kvartsfinalsstadiet.

3. Schweiz

Tänk vad kul det faktiskt kan vara att titta på ett välfungerande lag. Med centrala ledargestalter som visar vägen med nästan rutinmässiga världsklassinsatser (Granit Xhaka och Manuel Akanji). Med lite finurliga offensiva spelare som bryter mönster (Dan Ndoye och Ruben Vargas). Med en veteranjoker på bänken som vet sin roll i laget år 2024 (Xherdan Shaqiri). Med en forward som alltid levererar i landslaget även om han haft ett års skadefrånvaro som EM-uppladdning (Breel Embolo). Schweiz förtjänade mer än ett straffläggningsrespass mot England i alla fall.

4. Österrike

Ralf Rangnicks renässans. Redbull-fotbollen i sin renaste, energifyllda form. Efter att ha lyckats toppa sin grupp före både Frankrike och Nederländerna beskrevs Österrike som ett potentiellt medaljlag av de som verkligen ville sticka ut hakan. Så blev inte fallet. Men de föll verkligen med flaggan i topp i den där högdramatiska åttondelsfinalen mot Turkiet. Det är bara att tacka Marcel Sabitzer, Christoph Baumgartner och de andra för underhållningen. Även om det inte gick så långt som det hade kunnat gå.

5. Georgien

Vem älskar inte en uppstickare? Framförallt en uppstickare som konstant slår över sin vikt, besegrar en frustrerad Cristiano Ronaldo och som ändå faktiskt gör ett tidigt ledningsmål mot Spanien. Och som dessutom kraftsamlade på läktarna på ett imponerande vis. Även om den georgiska EM-debutsommaren slutade med en utskåpning (jo, Spanien reste ju sig med besked i åttondelsfinalen) så var detta sommaren när vi lärde oss Georges Mikautadzes namn. Det har mycket.

6. Nederländerna

Den här placeringen går egentligen rakt emot min konstanta och pågående frustration över Ronald Koemans laguttagningar. Samtidigt som den går hand i hand med den supporterfest som ”Oranje” bjudit på inför match efter match. Men faktum är att Nederländerna också på planen faktiskt spelat riktigt trevlig och sevärd fotboll i slutspelsstadiet, det får man ändå ge den hårdskjutande förbundskaptenen. De imponerade så väl mot Rumänien som Turkiet. Det var verkligen inte långt ifrån att det räckte i en semifinal mot England också. Tänk då var de hade kunnat landa om fjolårssäsongens bästa offensiva högerback i världen (Jeremie Frimpong) faktiskt hade fått spela?

7. Tyskland

Kvartsfinalen mot Spanien har med all rätt beskrivits som en ”moralisk final”. För Tyskland gjorde faktiskt, fram till kvartsfinalssortin, ett väldigt bra hemmamästerskap. De stormade fram i gruppspelet med en offensiv baserad på supertalanger. De hade ett defensivt mittfältsankare som dök upp med nya hårfärger till varje match. De hade Niclas Füllkrug. En galen Antonio Rüdiger. En Toni Kroos på sin sista proffsdans. Värdnationen bidrog verkligen. Även om de hade önskat mer av sommaren.

8. Rumänien

Rumänerna lyckades inte återupprepa den briljanta premiär de åstadkom mot Ukraina. Och de gjorde sin kanske sämsta insats i hela mästerskapet när det betydde som mest, i åttondelen mot Nederländerna. Men sett till förutsättningarna och spelarmaterialet var detta ett lag som överträffade förväntningar. Som bidrog i högsta grad till detta EM både på planen och utanför den (med ett otroligt publiktryck och gulfärgade läktare).

9. Portugal

Med så många rubriker som handlade om en 39-årings måltorka på topp så är det lätt att fastna i en bild av att Portugal floppade i detta mästerskap. Det kanske de gjorde på ett vis. Men de spelade ju faktiskt bra fotboll, åtminstone stundtals. Åtminstone fram till bollen hittade in i offensivt straffområde. Sedan har det ju i sig varit underhållande att följa allt kring detta Portugal och en viss Cristiano Ronaldo i anfallet. Oavsett vad man tycker om de vattendelande tårarna efter straffmissen mot Slovenien. Att de dessutom hade 41-årige Pepe i mittlåset är en annan ingrediens värd att lyfta. Tidigare generellt hatad av den breda fotbollspubliken. Numer snarare generellt älskad, mer eller mindre enbart av anledningen att han är 41 och fortfarande spelar fotboll.

10. Slovakien

Jag blir glad av att se Stanislav Lobotka dirigera och diktera tempo på ett mittfält. Jag blir glad av att se Milan Skriniar försvara. Jag blir glad när ett Slovakien lyckas inleda ett mästerskap med en skrällseger mot Belgien. Jag hade nog blivit ännu gladare om inte Jude Bellingham cykelsparkat hem slovakerna i en femte tilläggsminut av en åttondelsfinal.

11. Tjeckien

Tjeckerna hade faktiskt landat högre på denna lista om de faktiskt hade varit ett bra och skickligt fotbollslag. För det var de inte i detta mästerskap, inte på något vis. Men it takes two to tango – och grupp G var en av EM:s mest underhållande. Kanske är jag fortfarande påverkad och ”biased” av minnet från det rekordkortrika sjöslaget mot Turkiet i Hamburg. Eller av sättet de ändå störde Portugal i premiären. Men Tjeckien hör i alla fall hemma på en övre halva av denna lista i mitt tycke.

12. Albanien

De beskrevs som en strykpåse på förhand i ”dödens grupp”. Men Albanien vek inte ned sig en tum, varken på planen eller på läktarna. De gjorde match av det mot Italien. De tog poäng mot Kroatien. Och de stod faktiskt ganska väl upp mot ett roterat Spanien i den avslutande omgången. Albanerna har all anledning att vara stolta över vad de åstadkom, trots att det inte räckte till avancemang från gruppspelet.

13. Slovenien

Jo, ett riktigt robust och starkt försvar kan faktiskt vara underhållande och sevärt. När det är ett lag som inte har så mycket annat val som erbjuder det. Jag hade noll koll på spelare som Jaka Bijol och Timi Elsnik inför mästerskapet. Nu har de blivit spelare jag håller högt. På tal om en spelare man hade koll på så må Benjamin Sesko ha lämnat turneringen mållös. Men det råder ingen tvekan om att det är en megatalang, för varje bolltouch han stod för innehöll spänning och förväntan. Sett till spelarmaterial så är Slovenien ett av de lag som slog allra mest över sin vikt under EM-sommaren.

14. Belgien

Så klart Belgien kan mycket bättre än att kravla sig vidare från en, på pappret överkomlig, grupp på fyra poäng för att därefter krascha ur mot ett pragmatiskt och defensivt Frankrike i en åttondel. Men rent spelmässigt var de ju faktiskt inte så svaga som man skulle kunna tro. Romelu Lukaku gjorde nästan allt rätt, förutom att ha VAR och marginaler på sin sida. Jeremy Doku utmanade och dribblade konstant, trots brist på slutprodukt. Kevin De Bruyne klev fram på allvar i den där måstematchen mot Rumänien. Och Amadou Onanas plötsliga, och dialektalt sensationellt perfekta, språkbyte i en mixad zon kommer man inte glömma i första taget. Belgien bjöd på minnen och snackisar, det får man ändå ge dem.

15. Kroatien

Så klart det på alla vis var ett misslyckande att åka ur i gruppspelet för 2022 års VM-bronsmedaljör. Med det sagt var det ändå med dramatik och marginaler som kroaterna kraschade ur. De förtjänade mer än de fick i premiären mot Spanien. För att därefter släppa in kvitteringar på tilläggstid mot både Albanien och Italien. Så klart en 16:e plats på denna lista, vilket ändå får anses vara ok, är minimal tröst jämfört med ett gruppspelsrespass.

16. Ukraina

Det är i sig imponerande att lyckas sluta sist i en grupp på fyra poäng, vilket blev fallet för Ukraina i den hyperjämna grupp E. Samtidigt är känslan att det fanns så mycket mer att hämta från detta ukrainska spelarmaterial. Man såg på förhand fram emot att se Gironaduon Artem Dovbyk-Maxim Tsyhankov dominera på en EM-scen. Och att få se unge Georgiy Sudakov få ett internationellt genombrott. Men riktigt så blev det inte.

17. England

Hur kan de inte vara lägre rankade? Det kanske ni undrar med tanke på hur ofantligt lite Gareth Southgate faktiskt fått ut av sitt stjärnfyllda material. Det är nästan imponerande hur uddlösa och osynkade England varit. Men de har ju gett oss slutminutsdraman och upphämtningar. Om det så varit via Jude Bellinghams åttondelscykelspark eller via en Bukayo Saka mot Schweiz. Och i semifinalen mot Nederländerna, som avgjordes via ett briljant Ollie Watkins-inhopp, så spelade de ju faktiskt ganska skapligt också.

Dessutom ska det ju läggas till att själva diskussionen kring Englands tråkighet och svaga insatser, som sådan, har varit ganska underhållande att följa.

18. Ungern

Den robuste forwardsinhopparen Martin Adam och hans välansade skägg höjer givetvis det ungerska betyget. Men i övrigt var det ju faktiskt inte mycket att hurra över. Absolut, vi fick ett sent segermål och jubel mot Skottland. Men det där jublet räckte ju inte längre än till att åka ur som en av de svagare treorna i turneringen. Man hoppades på mer av detta lag, så enkelt är det.

19. Serbien

En del av mig vill höja Serbien betydligt mycket högre på denna lista av den enkla anledningen att det alltid är något form av kaos eller strul i det serbiska laget. Vilket i sig har ett underhållningsvärde. Men samtidigt blir man också frustrerad och trött på hur ett så pass skickligt material konstant lyckas underprestera så fort det vankas mästerskapsgruppspel. Och de bjöd ju inte direkt på någon fotbollsrelaterad underhållning heller på sin väg ut ur turneringen.

20. Italien

Ett favoritfall ger en mersmak till en turneringssommar. Men att börja ta in den parametern på allvar kanske vore att ta denna, redan högst subjektiva, rankning till en ohållbar metanivå (även om jag till viss del redan touchat på den nivån i denna lista). Kort och gott var jag i alla fall otroligt besviken på det Italien uträttade. Det var ett lag jag absolut trodde mer om. Men så klart det fanns något form av ”underhållningsvärde” i att en desperat Luciano Spalletti kastade om hela laget till en åttondelsfinal, dammade av Stephan El Shaarawy och gav tidigare bettingavstängde Nicolo Fagioli en helt orimlig mittfältsnyckelroll – för att få en total plattmatch av samtliga inblandade som tack.

21. Skottland

Skottarna lyckades verkligen färga mästerskapet på läktarna och i de tyska städerna med deras tillresta ”Tartan army”, kiltar och säckpipor. Dessvärre levererade inte laget på planen i närheten av vad deras fans gjorde. Att Ryan Porteous vansinnestackling i premiären var det mest bestående intrycket från Skottlands tre matcher säger väl det mesta.

22. Danmark

Vad tillförde egentligen Danmark i detta mästerskap? Förutom att bli symbol för alla VAR-kritikers kärlek och omtanke när en förmodad 1–0-ledning mot Tyskland i stället blev en handsstraff och ett 0–1-mål. I ärlighetens namn, inte alls mycket. Grupp C var ett sömnpiller, och danskarna var i högsta grad bidragande till detta.

23. Polen

– Jag är stolt över vad vi åstadkommit, sade Robert Lewandowski till en samlad presskår efter att ha stoppstraffat in 1–1 (på andra försöket) mot Frankrike. Det blev Polens enda poäng i det här mästerskapet, vilket i sig går att kalla ett argument mot varför man skulle vara stolt över vad man åstadkommit i Tyskland denna sommar. Men vad gjorde egentligen Polen i övrigt? Tonåringen Kacper Urbanski såg väl pigg ut, absolut. Men det här är ett lag som verkligen inte lämnade några bestående minnen. Det är ju tråkigt om något.

24. Frankrike

Vad har egentligen Frankrike pysslat med på sin väg genom denna turnering? Å ena sidan var de fram till semifinalen bästa defensiva lag med noll insläppta mål i öppet spel. Men på det offensiva kontot fick de alltså ihop blott fyra mål (två självmål, ett Randal Kolo Muani-mål och en Kylian Mbappé-straff) på sex matcher när vi gör bokslut för detta mästerskap för fransk del. Med DETTA spelarmaterial? Att se ett så defensivt och riskfritt Frankrike har varit nästintill smärtsamt. För det borde kunna vara så otroligt mycket behagligare att titta på ett ”Les Bleus” sparka boll än det faktiskt varit. Och väl när de faktiskt inte hade en tokdefensiv och ”uttråkande” gameplan i semifinalen? Då förlorade de.

Och nej Didier Deschamps, inte heller jag är en förklädd fransman som bara låtsas vara svensk. Men för mig är ni solklar ”tråketta” detta mästerskap.

Följ alla matcher från fotbolls-EM i Sportbladets målservice

Följ ämnen i artikeln