Nu lanserar de ännu ett hittepå-museum

Fotografiska har blivit en invasiv art i konstvärlden

Fotografiska, grundat 2010 av bröderna Janne och Per Broman, är lite av en invasiv art i konstens värld. Expansioner till olika storstäder, som Berlin (i den tidigare av undergroundkultur impregnerade Tacheles) och New York (sågningen av det projektet är fortfarande utmärkt underhållning) och lite andra utspillda projekt i lite olika konstellationer.

Det senaste i raden är NAOM: Not an ordinary museum, grundat av Janne och Angelica Broman.

Ja, ni hör, precis som med Fotografiska tycks det tvunget att stjäla epitetet museum. En sorts bättre halmdocka – om man hittar på att det är ett museum så måste det gå att vara ett ovanligt, jo, förstås.

Det är en fascinerande pr-strategi som verkligen tycks fungera.


Ett bättre namn vore NAM: Not a museum. Men vad vet jag, kanske ryms samlingar eller rentav egen forskning i någon källarvåning.

NAOM är, som Fotografiska, en plats för habil fotokonst och konst som är sprungen ur foto, kombinerat med hög entréavgift och stora så kallade sällskapsytor. En plats för konsumtion av något visuellt och något mer mättande.

Därför är det så ironiskt (eller det är det kanske inte alls?) att till exempel Karolina Henkes utställning är konsumtionskritisk, Hanna Ljunghs film ifrågasätter en exploatering av naturens krafter.

Ljudet från hennes ”How to civilize a waterfall” är lite av en stressfaktor. Tur då att det går att slinka in på ”Ase: Afro Frequencies” och låta de automatiska dörrarna mjukt sluta sig bakom ryggen. Det är ett immersivt verk, faktiskt både roligt och övertygande i sin mix av stereotyper, spoken word och tung, rytmisk, musik. Kanske mer av ett flippat dansgolv än något annat men befriande med tanke på andra immersiva verk som mest är Monet och Mozart.

Kort sagt är det inget fel på det som ställs ut. Möjligen den lite klaustrofobiska strukturen, där utställningarna trängs på våning -1 och -2.


NAOM är absolut inte ensamma om att ha en utställningsverksamhet som mest är något att svepa förbi på väg till drinken eller shopen, man driver det bara snäppet längre. Ännu mer aptitligt, ännu coolare, ännu mer centralt. Ett Bröd & Salt för kulturen.

För det går nästan inte att vara mer city än på Sergelgatan, en av de första gågatorna i Sverige och ständigt föremål för uppfräschning och nya projekt – målet är ett shoppingstråk utan störande inslag. Rent, snyggt, prydligt.

Ändå är Sergelgatan fortfarande lika härligt brötig. Turister, lunchshoppare, knarkare, utstötta. Ett litet mikrokosmos av cityliv. ”Trivsam” är inte ordet du söker. Lika lite som ”museum” egentligen. Så NAOM har öppnat på exakt rätt ställe, till slut.

Konstkritik, sport och Jenny Holzer

Sokrates i mjukisdress & spexig sexkanon

Konst

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.

Följ ämnen i artikeln