I förtryckets skugga

Cecilia Djurberg ser teater som chockar diktaturerna

avCecilia Djurberg

1 av 4 | Foto: Cecilia Djurberg
Outsides ensemble tar emot stående ovationer.

Två supermakter färgar den sista veckan på teaterfestivalen i Avignon.

Outside av den ryske regissören Kirill Serebrennikov är den tydligaste politiska markeringen för konstens frihet på festivalprogrammet. Här skildras den kinesiska fotografen Ren Hangs (1987-2017) öde och hans berömda nakenbilder får fysiskt liv med teater, poesi, livemusik och en humoristiskt koreograferad gestaltning. Bilder som chockade den kinesiska regimen och ledde till att Ren Hang arresterades flera gånger, innan han begick självmord efter en längre depression.


Serebrennikov är, förstås, inte på plats i Avignon personligen. Även om han släpptes ur husarresten i april är han fortfarande förbjuden att lämna Moskva i väntan på att rättegången återupptas angående de, enligt många, absurda anklagelserna om förskingring.

I Outside drar han också eleganta paralleller mellan sitt eget konstnärskap och Ren Hangs. I Ryssland har ju Serebrennikovs egna skildringar av nakenhet och homosexualitet stött på patrull och kan förmodas ha med den pågående processen att göra.


Kina är en röd tråd på årets festival och det tyska scenkonstkollektivet Rimini Protokoll har både ryska och kinesiska referenser i sin dokumentäriska Granma. Trombones from Havana, trots att fokus ligger på Kuba. Formen är en gestaltad, dokumentär föreläsning av fyra barnbarn till personer som var verksamma under den nu 60-årsjubilerande revolutionen. Beväpnade med tromboner, utåtriktad värme och ett både informativt och underhållande tilltal förhåller de sig till och skjuter hål på myter om den kubanska identiteten.


Det är annars två urstarka danskompanier som kröner festivalen med varsitt ekvilibristiskt verk som kretsar kring människa, identitet och teknik.

Inför festivalpremiären på Outwitting the devil sa den brittiske koreografen Akram Khan att hans intresse för dansen som ritual bara blir starkare nu när ”teknologi håller på att ersätta oss” och menar att kroppen är den mest fantastiska teknologi vi har.

Med den förförståelsen är det lätt att se hans dramatiska, som alltid kathakinspirerade, tolkning av det 4000 år gamla Gilgamesheposet, som en kraftfull manifestation av dansen som fysiskt möte, och människan ihop med tekniken den väsande djävul som ska överlistas i Palais des Papes.

I Autobiography tar den brittiske koreografen Wayne McGregor temat teknik och identitet till nästa nivå. Med utgångspunkt i sin egen DNA-analys bjuder McGregor på en serie (minst lika) makalöst virtuosa och snygga scener, i en ordning som varje föreställning slumpas fram av en algoritm.

ARTIKELN HANDLAR OM

Teater

Teknik

Akram Khan

Scen

Dans