När polisen följer pengarna kan fler brottslingar gripas
Åtalet mot vad som tros vara Sveriges grövsta knarkbrottslingar är ett utmärkt exempel på hur polisen över hela världen numera jobbar.
Pengarna följs, villor och lyxbilar beslagtas.
Och metoden kommer att bli allt vanligare.
Det kriminella nätverket som sprängts hade en omsättning värdig ett stort svenskt företag.
Redan den knarktransport som polisen stoppade, 1,4 ton kokain, hade ett gatuvärde på drygt fyra miljarder kronor.
Men så har också ligans medlemmar kunnat leva i lyx. Vräkiga hus, stora båtar, sportbilar i miljonklassen.
Att beslagta de investeringar som de åtalade gjort för vinster från tidigare smugglingsresor har varit lika viktigt som att samla bevis mot dem.
Polisen har i fem olika länder säkrat tillgångar värda sammanlagt 54 miljoner kronor. Det handlar om ligaledaren Jonas Oredssons hus i Spanien för 21 miljoner kronor och dennes 68-fots motorbåt i Colombia för nio miljoner samt förmögenheter på olika bankkonton.
”Att följa och beslagta pengarna” är en strategi som mer och mer präglar polisens arbete. Det svider lika mycket att förlora pengarna som att dömas till fängelse.
Att det är ett modernt sätt att tänka hindrar inte att metoden har gamla anor. Den kallas ibland Al Capone-modellen, uppkallad efter hur amerikansk polis till slut lyckades sätta fast gangstern som härjade i Chicago på 1920-talet.
Capone ägnade sig åt en omfattande kriminell verksamhet, men dömdes aldrig för något utom skattebrott.
I Sverige är en lag från 2008 om så kallat utvecklat förverkande avgörande i kampen mot den organiserade brottsligheten. Den innebär att en åklagare inte ska behöva bevisa att pengarna eller egendomen kommer från ett visst brott. Det räcker med att vinningen kommer från annan kriminell verksamhet än vad personen döms för.
För ett par veckor sedan presenterade EU-kommissionär Cecilia Malmström ett förslag som ska göra det svårare för kriminella att agera över lands gränser och lättare att beslagta deras tillgångar.
Åklagare ska få rätt att frysa tillgångar, även om det måste ske en domstolsgranskning i efterhand. Polisen ska få möjlighet att konfiskera pengar som den kriminelle överlåtit till släkt eller vänner i andra länder. Och alla EU-länder måste införa en myndighet som ansvarar för dessa frågor.
Detta är utmärkt. Den globala organiserade brottsligheten omfattar enorma summor. Enligt FN omsätter bara den internationella knarkhandeln 2 160 miljarder kronor om året.
Det är mer än vad jätteföretag som franska Carrefour, schweiziska Nestlé och norska Statoil sätter snurr på tillsammans.
Det här är pengar som vi har all anledning att plocka ur de kriminellas fickor och lämna tillbaka till den legala ekonomin.