Så kan domen mot sonen gynna president Biden

Joe Biden med sonen Hunter.

Som pappa kan Joe Biden givetvis inte vara glad över domen mot sonen Hunter.

Men som president ska han vara väldigt nöjd med att det inte blev en frikännande dom.

Det finns flera skäl till att sonens fällning kan hjälpa honom att vinna presidentvalet.

Bara två veckor har gått sedan ex-presidenten Donald Trump dömdes av en jury för brott som kan ge honom fängelse.

I går kom en fällande dom mot president Joe Bidens son Hunter Biden för att han ljugit om sitt drogberoende för att kunna köpa ett vapen. På pappret kan det ge honom 25 års fängelse.

Republikanerna har länge försökt använda Hunter Bidens affärer och bitvis kaotiska liv för att komma åt presidenten. Därför måste det paradoxalt ha varit en lättnad för Joe Biden att sonen dömdes.

Tänk er det ramaskri som hade kommit från republikanska företrädare och presidentkandidat Trump om Hunter gått fri.

Det hade slungats ut påståenden om rättsystemets dubbla måttstockar, om hur den ”djupa staten” ingripit för att skydda Bidens son. Om hur allt är riggat för att stoppa Bidens utmanare.

En frikännande dom hade varit mumma för Trump i valrörelsen.

Donald Trump på ett kampanjevent i söndags.

 
Nu nöjde sig ex-presidenten med att kalla domen för ”en distraktion” från vad han påstår är familjen Bidens grövre brott.

Det är ingen slump att de flesta ledande republikaner vägrat kommentera utslaget. De har helt enkelt ingen politisk vinning av det.

Tvärtom verkar ju domen snarast motbevisa att det pågår en ”weaponization” av det amerikanska rättssystemet där demokraterna utnyttjar det för politiska syften.

Många slås säkert också av kontrasten i beteendet mellan Biden och Trump när det gäller att hantera de två domstolsutslagen. Då givetvis med den skillnaden att medan Trump dömdes personligen så var det bara Bidens son som hamnade i klammeri med rättvisan.

Medan Trump frustande av upprördhet redan på åtalsstadiet och klagade över att det pågick en häxjakt mot honom, lät Biden rättegången mot sin son inledas och genomföras utan att överhuvudtaget lägga sig i.

Tvärtom deklarerar Joe Biden att han accepterar domstolens utslag och att han inte tänker benåda sin son.

För Trumps kärnväljare spelar skillnaden i uppförande säkert ingen roll men jag föreställer mig ändå att de oberoende väljarna noterar den och funderar över vem av de två som är mest lämplig att leda landet.

Det kommer inte att leda till att horder av väljare plötsligt skiftar sin röst till Biden men på marginalen kan det ändå spela en viss roll i de vågmästarstater där valet i praktiken avgörs.
 
De två domstolsutslagen tycks visa att det amerikanska rättssystemet fortfarande fungerar trots Trumps upprörda uttalanden om motsatsen. I båda fallen var det en 12-mannajury som fällde avgörandet. Inte domare.

Allt som pekar på att det demokratiska samhället fortfarande fungerar trots polariseringen i USA gynnar framförallt Biden.

Trumps bokföringsbrott hade förmodligen inte lett till åtal om det inte varit för det faktum att han var presidentkandidat och försökte föra det amerikanska folket bakom ljuset om sin affär med en porrstjärna.

På samma sätt hade Hunter Bidens brott inte heller lett till åtal om han inte varit presidentens son. Men medan Joe Biden accepterat både åtal och dom har Trump uttalat sig hotfullt mot såväl domare som vittnen.

President Biden står upp för rättssamhället medan Trump försöker riva ner den.

Få amerikanska juridiska experter verkar tro på fängelse för varken Trump eller Hunter Biden. Återstår att se om Joe Biden förhåller sig lika lugn om sonen mot förmodan dömds till ett långt fängelsestraff.

På åtminstone en punkt försvårar den fällande domen för president Biden.

Han kan inte på samma sätt i valrörelsen utnyttja det faktum att Trump numera är en fälld brottsling. Något han annars hade kunnat använda redan när de två drabbar samman i sin första debatt i slutet av juni. All kritik Biden uttalar mot Trump för att denne inte är en laglydig medborgare riskerar presidenten att få kastad tillbaka i ansiktet med hänvisning till domen mot Hunter.