Tobias satte myndigheterna på plats

KOLUMNISTER

I mer än 20 år har min gode vän Tobias Sjödén byggt bryggor i Stockholms skärgård. Timrade stenkistor, rejäla grejer, som håller i många decennier.

För att transportera kistorna, grävmaskin och verktyg köpte han för länge sedan en pråm i Finland. Den flyttar han med en liten bogserbåt.

Tobias renoverade pråmen för dyra pengar. Efter en tid ville Sjöfartsregistret att han skulle registrera den. De ansåg att den var att betrakta som ett fartyg, och därför skulle uppfylla vissa regler. Tobias försökte, men det krävdes en lista med samtliga tidigare ägare. Det gick inte att få fram eftersom varvet där pråmen byggts var nedlagt och den tidigare ägaren död.

En fartygsinspektör kom och tittade på pråmen och skrev i sin rapport att den hade ”styrinrättning av vedertaget slag”. Men den gick inte att styra. Pråmen hade bara två pollare och en klyka så Tobias kunde surra och skjuta pråmen framför bogserbåten.

Sjöfartsregistret sköt ärendet framåt i tiden. Och framåt. Och framåt. Det gjorde de för många andra pråmägare också. De visste kanske inte ut eller in.

Så en dag kom Kustbevakningen. De sa att pråmen fått nyttjandeförbud. Pråmen fick ligga kvar vid ön där den låg. Men det var ett påhitt. Pråmen hade inget nyttjandeförbud.

Kustbevakningen anmälde fallet till polisen, som utredde, och en åklagare åtalade Tobias för brott mot fartygssäkerhetslagen.

Rättegången blev riktigt festlig. Åklagarens vittne från Transportstyrelsen visste inte vad som gällde och sa att han hade frågat sina jurister om saker, men att de inte kunnat svara. Tingsrätten konstaterade att det inte fanns stöd i lagen för att kalla en pråm för ett fartyg. I själva verket fanns det massor med olika definitioner av fartyg. Åklagaren – som var ansvarig för sjömål men inte visste att bruttoton är ett volymmått – gick vidare till hovrätten. Staten torskade där också.

Inte så konstigt kanske, med tanke på att en jurist vid Sjöfartsregistret redan flera år tidigare skrivit till Näringsdepartementet att myndigheten inte fick registrera pråmar. Han ville ha ett särskilt pråmregister. Men i väntan på ett sådant register (som kanske kommer så småningom) jagades pråmägare med hemsnickrade lagtolkningar. Snacka om dubbla budskap!

Tobias bolag förlorade sex veckors inkomst under högsäsong för bryggbygge. Hans briljante advokat Jan Thörnhammar gick till Justitiekanslern, JK, för att Tobias skulle få kompensation av staten. JK sa nej. Och nej en gång till. Då stämde Thörnhammar JK.

I förra veckan kom domen.

Tobias vann igen.

Domstolen slår fast att lagstiftningen varit otydlig, att det förekommit försumlighet, att det begåtts fel vid myndighetsutövning, och att det medför skadeståndsskyldighet.

Tobias bolag fick ett sexsiffrigt belopp. Än viktigare: Han satte myndigheter som agerar utan stöd i lagen på plats.


Pråmdragarnas sång är en gammal rysk folkvisa som först nedtecknades 1866. Den sjöngs från början av pråmdragare vid floden Volgas strand, men blev ett riktigt örhänge när den framfördes av den berömde operasångaren Fjodor Sjaljapin (1873 – 1938).


Enligt Hellqvists etymologiska ordbok tros ordet pråm ha slaviska rötter och ha kommit till Norden under Hansatiden. Att pråma något kan betyda att frakta det med pråm, men på senare tid även att sälja in något, från engelskans ”promote”.