Det är något som inte stämmer – vi är i okänd terräng

Den 12 juni slogs rekordet för den varmaste uppmätta juni-dagen någonsin. Därmed slogs rekordet från den 23 juni 2023.

Värmerekord slås på löpande band – både i havet och på land.

Det oroväckande är att forskarna inte riktigt vet varför.

Först i augusti vet vi om vi befinner oss i fullkomligt okänd terräng.

Följ ämnen

”Om det man inte kan tala, därom måste man tiga”, skrev en gång filosofen Ludvig Wittgenstein.

Och det är en sentens som har bäring vad gäller den blygsamma uppmärksamhet som den globala uppvärmningen får just nu.

För bara några dagar sedan slogs rekordet för den varmaste uppmätta juni-dagen någonsin – det tidigare rekordet sattes den 23 juni förra året.

De senaste 12 månaderna noterar vi en medeltemperatur på 1,63 grader över förindustriella nivåer – 1,5-gradersgränsen är virtuellt alltså redan sprängd.

Värmerekord har slagits månad efter månad det senaste året.

Haven är förmodligen varmare än de varit på 100 000 år.

Sju meter högre

Vi har nått fram till samma temperaturnivåer som rådde under Eem, den varma period som föregick den senaste istiden. De globala havsnivåerna var då cirka sju meter högre än i dag.

Men vad värre är – det är något som inte stämmer. Visst visste man att temperaturen skulle skickas upp av det pågående, snart avslutade, väderfenomenet El Niño. Men forskarna förstår ändå inte riktigt hur värmepulsen kunde bli så kraftfull – El Niñon var betydligt beskedligare än flera föregående. Det är ett par decimaler uppvärmning som saknar förklaring.

2015 hade Hunga Tonga-vulkanen ett enorm utbrott, som forskarna menar bland annat gjorde att mängden vatten i jordens stratosfär ökade med fem procent.

World Meteorological Organization (WMO) uppskattar att det är 80 procents risk att temperaturerna kommer att stiga över 1,5 grader under ett kalenderår de kommande fem åren.

För bara tio år sedan betraktades det som fullständigt osannolikt. När jag skrev min klimatbok ”Åtta steg mot avgrunden” för fem år sedan, räknade man med att detta skulle kunna ske kring 2040.

Det går alltså betydligt snabbare än vad vi tidigare trott. Men varför?

Ingen har ett riktigt bra svar.

Minskning av aerosoler

Halterna av växthusgaser i atmosfären har förstås fortsatt att öka sedan 2022, men det kan bara förklara en ytterligare uppvärmning på ungefär 0,02 grader. Det spekuleras i vulkanutbrottet vid Hunga Tonga kan ha bidragit, men det hade både värmande och avkylande effekter.

Det finns teorier om att det är minskningen av aerosoler, alltså svavelpartiklar i atmosfären, som kan ha accelererat uppvärmningen. År 2020 infördes nämligen nya, strängare krav för fartygsbränsle och svavelpartiklar i atmosfären har en avkylande effekt eftersom de reflekterar solljuset – men forskningen är splittrad kring hur mycket som kan förklaras därigenom.

Det är något som forskarna inte förmår greppa.
Gavin Schmidt, klimatforskare och chef för NASA Goddard Institute for Space Studies, menar att en tidigare aldrig skådad kunskapslucka har blottat sig. Om avvikelserna i temperatur för hav och land inte stabiliseras till augusti, är världen i okänd terräng.

Det kan också innebära att de slutsatser vi tidigare dragit är mindre pålitliga än vi trodde: Den allt varmare planeten kanske redan har förändrat klimatsystemet långt tidigare än vi trodde att det skulle ske.

”Behöver ett svar”

”Vi behöver svar på varför 2023 visade sig vara det varmaste året på möjligen de senaste 100 000 åren. Och vi behöver dem snabbt”, skriver Gavin Schmidt.

När Wittgenstein slog fast sin tes, försökte han dra en språklig gräns mellan det meningsfulla och det icke meningsfulla; de filosofiska gåtorna skulle inte lösas utan tvärtom upplösas.

Om inte kurvorna över temperaturerna i haven och på land återvänder till det mer normala står vi dock inför gåtor som vi varken tycks kunna lösa eller upplösa.

Och då måste vi nog i alla fall börja prata om det.