Även en mor har rätt till ett normalt liv – och underliv

Förlossningsskador är inte ”smällar man får ta”.

”Det är första gången jag njuter av sex på sju år”.

Min väninna ser på mig över sitt vinglas. Hon ler, säger att hon efter sin underlivs­operation nu också kan cykla igen, utan smärta.

Sen berättar hon om de sju åren av plågor och svårigheter att leva ett normalt liv. Hennes blick blir blank.

För ett år sen fick hon en ny ­gynekolog och han trodde knappt det han såg.

Ett sargat, illa ihoptråcklat ­underliv. På en kvinna i Sverige, år 2013. Nästan sju år efter att hon fött sin son.

En svår, men inte extrem för­lossning.
Efteråt: stressade sköterskor, personalbrist, slarv. Följt av åratal av nonchalant bemötande i vården tills hon äntligen fick hjälp.

Enligt statistik från 2012 drabbas cirka 4 000 kvinnor, lågt räknat, om året i Sverige av den svåraste typen av underlivsskada, vid ­förlossning. Samtliga hudlager i ­underlivet brister. Många lever ­efteråt med kronisk smärta.

Jag vet själv känslan efter mina två förlossningar. Normala, komplikationsfria, men ändå ... Tumultet inombords, lättnaden över att ha överlevt. Utmattningen, den yrvakna kärleken till barnet, osäkerheten, förvirringen.

Det säger sig självt att en kvinna i det läget inte har mycket koll på hur väl hennes underliv blir omhändertaget.

Därför måste någon annan se till det.

Att varje kvinna ska ha rätt till en frisk och fin fitta, även efter att ha fött barn, för samhällets fortlevnad, borde vara en självklarhet.

Det alla kvinnor med samma smärtsamma erfarenhet återkommer till, är också den underliggande attityden:

”Men du har ju fått ditt barn, du borde vara glad”.

Ibland uttalat, oftare outtalat, men underförstått.

Naturens lagar är svåra att ändra på och det är en gåva att få bära och föda barn, trots alla uppoffringar.

Men även en mor har rätt till ett normalt liv och underliv.

Också för männens, för parens, för allas skull, är det så viktigt att problemet tas på allvar.

Det är inte ”smällar man får ta” om en kvinna spricker mer än hon skulle behövt för att det fanns för få barnmorskor i tjänst. Eller om hon sys ihop illa på grund av stress.

En förlossning är alltid riskfylld och före allt ­annat går barnets och mammans hälsa.
Men det ska inte innebära att moderns kropp och rätt att bli en hel kvinna igen nonchaleras.

Förlossningsvården, framför allt i storstäderna, blir allt mer ­underbemannad och pressad och med det ökar riskerna ytterligare, på alla plan.

Det är oacceptabelt.
I ett land som Sverige ska vi kunna föda och komma hem som både mammor och hela kvinnor.

Enorm bedrift

Att föda barn är inte direkt ”push, push” volang-miljö som på bio. Man räknar med att 85 procent av alla först­föderskor spricker lite.

Skadestånd

1,6 miljoner pund. Det fick nyligen en brittisk kvinna i skadestånd. Hennes svåra förlossningsskador behandlades aldrig, hon fick sitt liv förstört och förlorade sitt toppjobb på en bank.

Följ ämnen i artikeln