Löfven är en gammal bil – inte president

Martin Sheen som ”president Josiah ’Jed’ Bartlet” och John Spencer som stabschefen ”Leo McGarry” i den amerikanska serien ”Vita huset”.

Det är höst. En efter en släpper de och singlar försiktigt ned till marken. Jag syftar förstås på statssekreterarna, de politiskt sakkunniga, utskotts­ordförandena och de vanliga, ­enkla riksdagsledamöterna. De har börjat se sig om ­efter ­ut­gången.

Skulle jag vara generaldirektör skulle jag känna mig lite nervös, för statssekreterarna kastar ­lystna blickar omkring sig. ­Någonstans ska de alla ta vägen: generaldirektör, styrelseord­förande, ambassadör. Om de inte blir pr-konsulter allihop, förstås.
Det var regeringsförklaringen häromveckan som avgjorde. Det kunde, mot förmodan, ha blivit ­regeringsombildning. Men det blev bara en liten petning och en flytt. Jag hörde redan förra året politiska ­karriärister gorma som kapten ­Haddock över att bli blåsta på sin chans den gången. Den här gången packar de skrivborden.

Förklaringen, åtminstone inom Moderaterna, påstås vara att ­Fredrik Reinfeldt och Anders Borg inte ­släpper fram någon ­annan. Men det tror jag inte på. Folk som kommit långt i politiken står ut med vad som helst - översitteri, utskällningar och utfrysningar - men bara om de ­känner sig som vinnare. Allt, ­bokstavligen allt, hänger på hur de tror att det ska gå i nästa val.

Ni kan själva dra slutsatserna.
Men jag är inte lika bergsäker. För på andra hållet är entusiasmen och energin så febrig, att det nästan måste gå fel. Kring Stefan Löfven har samlats ett gäng halvunga fixare som växt upp med ­varje avsnitt av ”Vita huset”. ­Löfven är deras ­president Bartlet och Jan Larsson är deras Leo McGarry, stabschefen som ­spänner ögonen i personalen och säger åt den att fixa det omöjliga. Vilket personalen förstås alltid gör, ­innan avsnittet är slut.

Det är ingen måtta på talangen, från Magdalena Andersson i toppen till slagfältets okända fotsoldater. De kan redan alla ­luriga trix och ­finter. De bokar aldrig ­bara ett rum vid en tidpunkt när det ska hållas presskonferens. De slänger ut en ­matta med bok­ningar, så att motståndarna aldrig kan vara riktigt ­säkra på när angreppet kommer.

Det är sådan glöd, sådan frenesi, sådan upphetsning. Jan Larsson ­låter meddela att han är en ­”vinnarskalle”.
Det enda de verkar en aning ­osäkra på är vad de ska göra med Löfven. Alla gillar honom, men han är ju ingen politiker. Han är en fackföreningskille som gör sitt bästa. Löfvens stab är en V12:a från Maserati. Han är en Volvo 240.

Vi får väl se hur det går. Gick det skulle jag gissa på att ingen vinner.

Dagens fakta

Det finns bara en fransk baskerfabrik kvar: Laulhère-Béatex i Oloron-Sainte-­Marie, ­Aquitaine.

Dagens bygge

Sollefteå tingshus uppfördes 1904 i national­romantisk anda med ­skotska och norska inslag. Arkitekt var Folke Zettervall och byggnadsmaterialet är timmer. Byggnaden har utnämnts till en av ­Sveriges tio vackraste.

Följ ämnen i artikeln