Orden vi verkligen borde rensa bort
Hen-förbud eller inte.
Veckans debatt om skrivregler ger oss anledning att ta upp språkligt ofog.
Hen kan uppfattas som ett queerpolitiskt ställningstagande och läsarna riskerar att haka upp sig på ordet, därför ska det inte användas för att ersätta han eller hon i nyhetstexter. Det skrev Dagens Nyheters redaktionschef Åsa Tillberg i ett mejl till tidningens medarbetare, mejlet nådde branschpressen och beslutet blev grundligt hånat i sociala medier. Tillberg meddelade senare att det inte rörde sig om ett språkförbud utan om en skrivregel.
Att inte använda hen för att det är ett politiskt ställningstagande är inget bra argument, många ord är politiskt laddade och används ändå. Men förmodligen stämmer det att läsarna tror att det könsneutrala pronomenet är ett stavfel och förlorar fokus på innehållet. Den genomsnittlige DN-läsare befinner sig knappast lika långt framme i hendebatten som branschtwittraren.
Men med den här diskussionen kommer en öppning för oss att rensa upp i vardagsspråket. Vuxna bör till exempel sluta prata som barn. Jag var i St Tropez i helgen, en plats där hen-debatten är oerhört marginaliserad. Vid en middag hörde jag en man i min egen ålder säga till en annan att ”Vi handelspojkar håller varandra om ryggen”. Kanske är han gift med en kvinna som går en sväng förbi Schuttis (butiken Nathalie Schuterman) innan hon handlar charkisar (charkuterier) och åker hem till villan i Saltis (Saltsjöbaden). Överklassklingande förkortningar som slutar på -is måste upphöra.
Undantag ges för fittis som en god vän valde att kalla sin dotters snippa eftersom hon tyckte snippa var för dumt.
Ett annat ofog är de överdrivna och beskäftiga känsloyttringarna i sociala medier. Att en slarvigt formulerad fråga eller påstående på Twitter bemöts med en storm av ”Fruktansvärt magstarkt”, ”Otroligt osmakligt” och ”Oerhört plumpt” är inte ovanligt. Detta bör också upphöra. Precis som kladdiga statusuppdateringarna som innehåller orden fina och finaste. Och då har jag inte ens kommit till styrkekramar eller ännu värrekramiz. Bara sluta skriv kramiz.
Men, det här ska alltså inte uppfattas som förbud. Jag har – för att låna från DN – bara i skrivrekommendationer uttalat vad de flesta ändå inser med sunt förnuft.