Vi skrattar inte längre åt nazisterna - nu lyssnar vi
En ny image förändrar ingenting. Åtminstone inte för högerextremisterna.
De kanske talar i andra termer, beroende på tillställning. Tar av sig uniformerna och sparkar av sig kängorna. Men menar alltid samma sak.
Merparten av oss kan koderna. ”Storfinanser” kritiseras, eftersom judehat fortfarande är tabu bland alla människor med hjärna. Mångkultur angrips, då hudfärgsargument inte kan rättfärdigas. Och så vidare.
Nya Tider heter en tidning med sådana tendenser. Agendan sägs vara ”oberoende”, men då och då sipprar medarbetarnas förkärlek till antisemitism ut. Dels i ord, dels då redaktörerna har medverkat vid Nordiska Motståndsrörelsens möten, enligt Expo.
Det ska tilläggas att Säpo bedömer Nordiska motståndsrörelsen som det största nazistiska hotet mot rikets säkerhet.
Det ska tilläggas att tidningens chefredaktör, Vávra Suk, har sin bakgrund i Nationaldemokraterna.
Det ska tilläggas att Nationaldemokraterna har betecknats som ”kryptonazistiskt” av de inte särskilt Expovänliga Sverigedemokraterna.
I veckan ska Nya Tider ställa ut på bokmässan i Göteborg. Norra Europas största bokmässa, i år med yttrandefrihet som tema.
Nya Tider tog givetvis tillfället i akt att boka och senare, för syns skull, avboka Förintelseförnekaren Lars Ulwencreutz till ett av sina samtal. Redaktörerna kommer att stå där i montern, med Colgateleenden och helyllekläder. Den som går dit i hopp om slentrianheilning kommer att gå bet.
De kommer inte att göra bort sig. De kommer att hålla god min, med två järnkorsade fingrar i bakfickan.
Men går det verkligen att klandra Nya Tider? De gör bara vad högerextremister alltid har gjort. De försöker smuggla in sina budskap, trots att nästan alla synar dem.
Skillnaden är hur de bemöts. För tio år sedan skrattade folk åt sådana plommon. I dag låter det, som ni vet, annorlunda.
Pro-nazism är en åsikt som har normaliserats, en åsikt som numera ska behandlas med samma respekt som alla andra åsikter. En åsikt som inom kort inte bara lär få yttras på bokmässor, utan även i etablerade medier och i skolor.
Högerextremisterna har alltså inte förändrats.
Det är alla vi andra.