Polis ska inte behöva tåla beskjutning med automatgevär

KOLUMNISTER

Det var för väl att Brottsoffermyndigheten återfann förnuftet.

En polis som blir beskjuten med automatgevär ska naturligtvis ha ersättning.

Augusti 2014. Beväpnade med automatvapen försökte rånare forcera pansarglaset i Forex bank i Farsta shoppinggalleria i södra Stockholm med en motordriven räddningssåg.

Men rökutvecklingen fick dem att efter ett tag ge upp och de satte i stället eld på lastbilen de anlänt i och flydde i en stulen Audi.
En polis som befann sig i området i ett annat ärende hörde överfallslarmet på polisradion och fick någon minut senare syn på en bil som passade in på beskrivningen och som kom körande med skrikande däck.

Han tog upp jakten i sin civila polisbil. Plötsligt stannade Audin och en beväpnad och maskerad man hoppade ut. Polisen hade inte en chans att sätta sig i skydd, men de tre skotten gick inte genom rutan utan träffade motorhuven.

De två män som fälldes för grovt rån friades samtidigt för försök till mord av hovrätten. Domstolen ansåg inte att åklagaren lyckats bevisa att det var någon av dem som sköt mot polisen.

Om det finns inte mycket att säga. Fyra personer var inblandade i kuppen. Någon av dem sköt. Vi vet inte vem. Bevisen räckte helt enkelt inte.

Mer förbryllande var Brottsoffermyndighetens resonemang. Jag skrev om beslutet för ett drygt år sedan: Då det inte går att fastställa att den som sköt hade för avsikt att döda och då offret är polis är inte angreppet så grovt att det utgör en allvarlig kränkning. Därför blev det inte heller ersättning.
Att bli beskjuten med ett militärt höghastighetsvapen är med andra ord någonting en polis ska tåla. Det är onekligen att lägga ribban högt.

Det är också att bortse från att den som skjuter mot en annan människa med ett sådant vapen är likgiltig inför att konsekvensen kan bli den sämsta tänkbara.

Polisen lät sig emellertid inte nöjas med beslutet utan krävde omprövning av Brottsoffermyndigheten. Tidningen Svensk Polis berättade härom dagen att en viss tillnyktring har skett och att mannen tillerkänns brottsskadeersättning på 100 000 kronor för kränkning.

Myndigheten konstaterar denna gång att polisen blev utsatt för mordförsök av okänd gärningsperson och medger indirekt att det förra beslutet var felaktigt genom att påpeka att det går att ändra sig om ett beslut har grundats på "felaktig rättstillämpning".

Gott så. Men juridiken fortsätter att spreta. År 2005 kom Högsta domstolen fram till att en polis som blivit spottad i ansiktet hade rätt till skadestånd. Men skadestånd och brottskadeersättning är olika saker och bedöms enligt olika lagar.

En tredje lag plockades för övrigt fram då hovrätten förra året dömde en man för förolämpning sedan han kallat kvinnliga poliser för "fitta" och "hora".

Och nyligen kom Solna tingsrätt nyligen fram till att poliser får tåla stenkastning.

Det ingår i vissa yrken att våldsamma situationer kan uppstå. Jag har inga problem med att poliser förväntas kunna stå ut med mer än till exempel en brevbärare eller en ingenjör.

Men var går gränsen? Det behövs ett tydligare svar på den frågan än vad som i dag är fallet. Ytterst handlar det om vilket samhälle vi vill ha. Även poliser är, när allt kommer omkring, människor.