Liknar diktatorsfasoner

När premiärministern i en demokratisk stat medvetet sidsteppar det folkvalda parlamentet så börjar det likna diktatorsfasoner.

Det rimliga sättet att lösa brexitfrågan vore i stället att Boris Johnson utlyser nyval eller en andra folkomröstning.

Föga förvånande har Boris Johnsons begäran att stänga parlamentet längre än normalt väckt ett ramaskri hos hans politiska opponenter.

Till och med parlamentets talman John Bercow har tagit till storsläggan och kallat tilltaget "en konstitutionell våldshandling".

– Oavsett hur det framställs, är det helt uppenbart att syftet är att stoppa parlamentet från att debattera brexit och utföra sina plikter, hävdar Bercow.

1 av 2 | Foto: AP

Det är svårt att argumentera emot honom även om premiärminister Johnson givetvis bedyrar att så inte alls är fallet. Men Boris uppgivna skäl att regeringen är ny och behöver extra tid att förbereda sig är rent löjeväckande.

Johnson är i sin fulla rätt att driva sin linje i brexitfrågan men när han börjar våldföra sig på demokratin är han illa ute.
Läget är följande:

Underminera

Boris Johnson utsågs till premiärminister av det konservativa partiets medlemmar i en omröstning under sommaren. Han vann med stor marginal. Däremot har Johnson aldrig ställt upp i ett allmänt val som kandidat för att leda landet. Hans politiska legitimitet är med andra ord långtifrån hundraprocentig.

Än en gång är talman John Bercows analys klockren.

– På det här tidiga stadiet i sitt ledarskap borde premiärministern rimligen försöka stärka sin demokratiska legitimitet snarare än att underminera den.

Johnsons regering har dessutom majoriteten med bara en rösts övervikt.

Mot det står parlamentet som är hundra procent folkvalt i allmänna val för två år sedan.

Storbritannien står inför ett av sina viktigaste beslut under efterkrigstiden. Att i ett sånt läge försöka stoppa den folkvalda församlingen från att fatta beslut om brexit är en handling som inte hör hemma i en demokrati.

Oavsett vad man tycker om brexit.

Allt annat än glasklart

I själva sakfrågan är bilden allt annat än glasklar.

Britterna röstade i juni 2016 för att lämna EU med röstsiffrorna 52 procent mot 48. Men då utan att veta hur ett utträdesavtal skulle se ut. Lämna-sidan målade upp en bild av att det skulle bli mycket lätt att få till ett för britterna förmånligt avtal. Något som visade sig passa bättre i en sagobok.

Mot folkomröstningens resultat står att en majoritet i det folkvalda underhuset motsätter sig ett lämna utan ett avtal. Dessa nej-sägare kommer från alla partier.

Skälet är enkelt. Till och med Boris Johnson erkänner att den brittiska ekonomin till en början skulle ta stor skada om landets kraschar ut ur EU och att kaos och varubrist skulle uppstå. Experterna målar upp en ännu svartare bild.

Vi har ett läge där britterna röstat för att lämna, oklart under vilka förutsättningar, men parlamentet vägrar lämna utan ett avtal. Det rimliga sättet att lösa denna intressekonflikt vore att utlysa nyval eller en andra folkomröstning. Inte att sätta parlamentet i utvisningsbåset.

Farligt nära statskupp

Kanske är det till och med vad Boris Johnson själv kallt räknar med.

Hans beslut att be drottningen att stänga underhuset under fem veckor fram till den 14 oktober kommer garanterat att resultera i en misstroendeförklaring. Det räcker att några få av de konservativas egna ledamöter röstar mot Johnson för att regeringen ska falla. I så fall blir det nyval.

Frågan är bara om det blir före eller efter att den 31 oktober har passerat, det datum då Storbritannien ska lämna EU.

I det senare fallet ligger Johnsons agerande farligt nära en statskupp.

Om nu inte drottningen stoppar hela tilltaget.

avWolfgang Hansson

ARTIKELN HANDLAR OM