Förbundskaptenens dröm: En ny Anja

Foto: NISSE SCHMIDT / TT
Anja Pärson med sitt brons i kombinationen på OS i Vancouver 2010. Pärson, och Pernilla Wiberg, är de enda två svenska åkarna som vunnit världscupstävlingar i samtliga discipliner. Arkivbild.
SPORTBLADET

Två slalomguld i OS. Stabil åkning av flera genom hela säsongen och framtidshopp i fartgrenarna.

Vad mer kan man önska? En ny Anja Pärson kanske?

– Den dagen vi ser någon som vill kommer jag vara ganska snabb på att stötta den möjligheten, säger alpina förbundskaptenen Tommy Eliasson Winter om en framtida åkare som kan åka alla discipliner.

Mångsidighet är en viktig komponent för att få ut det maximala väl när man specialiserar sig. Det mantrat är genomgående när svensk alpinåkning ska fostra framtida världstjärnor. Man ska testa på allt.

– Alla våra aktiva har åkt alla discipliner när de varit yngre. En jätteviktig del av vår verksamhet är att se till att barnen kommer upp med en bred bas. Det är då man kan börja förfina olika kvaliteter hos dem. Är man för tidig och specialiserar sig så blir det svårt att ta sig hela vägen när man når en viss nivå, säger Tommy Eliasson Winter, förbundskapten för Sveriges alpina landslag, efter att världscupssäsongen precis tagit slut i Åre.

Det räcker med att se på världseliten för att förstå varför mångsidigheten är en viktig komponent.

– Det är bara att kolla på Marcel (Hirscher) och Mikaela (Shiffrin). De kan åka alla discipliner. Alla de duktiga åkarna kan hantera all typ av skidåkning.

"The beacon of athleticism"

Sverige har inte haft en åkare som kunnat, eller rättare sagt velat, konkurrera på alla fyra disciplinfronter sedan Anja Pärsons glansdagar. Det i sig säger också en del om vad som faktiskt krävs för att köra allt, med över 90 världscupstävlingar på en säsong.

TT: Siktar ni på att få fram någon i världseliten som kan köra allt?

– Ja, definitivt. Men det krävs väldigt mycket resurser och väldigt mycket vilja, säger Eliasson Winter och fortsätter:

– Det måste komma inifrån den aktiva om det ska vara någon i landslaget som vill göra det. Den dagen vi ser någon som vill det så kommer jag vara ganska snabb på att stötta den möjligheten. För det är "The beacon of athleticism" på något sätt. Att kunna hantera alla discipliner under en säsong är fantastiskt starkt och imponerande.

Vägen dit är dock lång. Oftast krävs det, likt för Pärson när det begav sig, att man från den breda basen specialiserar sig i ett visst område först innan man åter breder ut sig.

– Oftast är man väldigt duktig på en gren, vilket gör att du får mycket uppmärksamhet och tillgång till resurser. Sedan så växer de andra grenarna fram. Det krävs ett speciellt upplägg för att klara av det. Det är inget man gör i en stor grupp.

"Om jag vore 26 år"

Frida Hansdotter är en åkare som, teoretiskt, kanske hade kunnat klara en sådan satsning om intresset fanns. Trots allt VM-debuterade slalomspecialisten, i just Åre, 2007 i super G.

Foto: Pontus Lundahl/TT
Frida Hansdotter inledde sin karriär med att köra allt. I dag är hon en av världens främsta slalomåkare, och kom trea i årets slalomvärldscup efter finalen i Åre.

TT: Finns någon som helst tanke att testa fartdisciplinerna igen?

– Nej, det är helt avslutat, säger Frida Hansdotter, 32, elva år efter den där debuten.

– Om jag hade känt att jag var så pass bra som jag är i dag när jag var, säg 26, då kanske jag hade sett på det annorlunda. Och också om det fortfarande fanns alpinkombination, men nu ska de ju ta bort det. Sedan tycker jag ju det är väldigt kul med fart. Och som ung tycker jag absolut att man ska hålla på med fyra discipliner så långt man kan. För det ger otroligt mycket.

Foto: Pontus Lundahl/TT
Frida Hansdotter inledde sin karriär med att köra allt. I dag är hon en av världens främsta slalomåkare, och kom trea i årets slalomvärldscup efter finalen i Åre.
ARTIKELN HANDLAR OM