Kokbok slår kukbok

avÅsa Linderborg

Publicerad:
Uppdaterad:

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Per Morberg är nostalgisk om mat i ett Sverige som inte längre finns

1 av 2
Tv-kocken Per Morberg lagar julmat till nostalgiska bilder. Foto: Martin Löf
Lotta Lundberg håller en lägre profil. Foto: Maria Wretblad
Lotta Lundberg håller en lägre profil. Foto: Maria Wretblad

Jag vet inte vem det är som ser ut över snölandskapet. Nån som leker en åldrad Nordenskiöld, kanske. Gandalf? Eller döden rent utav. På nästa uppslag ser jag att det är Per Morberg, nu som i övreståndssalong. På ett annat foto ser det ut som han återvänder från finska vinterkriget.

Skämt eller allvar? Jag har ingen aning, men med nostalgiska bilder över ett Sverige som inte längre finns, vill Per Morberg lära oss laga riktig julmat.

Och nog kan han hantera grytorna, det vet alla vi som hämtar recept ur hans kokböcker. Det är goda, rejäla recept som fungerar. Men ändå - mat som machopryl, det andas 1980-tal i 1880-talsmiljö. Han skjuter sin egen hare, åker häst och släde, har vänner som fylkas och fyllnar. Kukbok.

Det är jobbigt att laga mat, klagar Morberg. Han vill helst slippa och helst vara ensam. Men ändå gör han det - sylta, grishuvud, klenäter - för det måste ju göras! Hur skulle det annars vara?

Lotta Lundgren, känd från Historieätarna, gör precis tvärtom. Tio lektioner i matlagning bjuder inte på några foton, varken på henne eller maträtterna. Hon skriver fram mat - och hjälp vilka recept! Blomkålssoppa med päron och kardemumma; pulled pork med whisky och koriander … Det här är mat som skänker kärlek åt kocken.

Men Lundgrens bok är så mycket mer än en genial undervisning i matlagning. Mat, menar hon, ska inte vara en statussymbol. Prestigeladdade kök med surdegar som livsstilsmarkörer skapar bara ångest. Alla kan laga mat, är det sköna budskapet, och ”om du är osäker går det ofta lika bra att låtsas att du vet vad du håller på med.” Den mesta mat, skriver Lundgren, skapas trots allt ”i det kaos och vansinne som vi kallar vardag”. En korvbricka från Statoil kan vara gott nog, bara man mår bra tillsammans. En skicklig boef bourguignon räddar inga äktenskap.

Det är en politisk kokbok, med funderingar kring barn, könsroller (feminister som är glåmiga av dåligt matintag vinner inga strider), matindustrin och vad mat egentligen får kosta. Hon är rak, rapp och rolig. Det är faktiskt den bästa kokbok jag nånsin läst.

Publicerad: