Därför gick inte Ulf Brunnberg på Gösta Ekmans begravning

1 av 4
NÖJE

Tillsammans gjorde de succé med Jönssonligan-filmerna.

Men Ulf Brunnberg uteblev när Gösta Ekman begravdes.

– Vi separerade på ett väldigt konstigt sätt, säger han i podcasten ”Nemo möter en vän”.

De var oskiljaktiga som Sickan och Vanheden på vita duken. Men när Gösta Ekman begravdes i Stockholm i början av maj närvarade inte Ulf Brunnberg.

Det berättar han i podcasten ”Nemo möter en vän”.

– Därför att vi separerade på ett väldigt konstigt sätt, säger Ulf Brunnberg i podcasten när han får frågan om varför han uteblev.

Han syftar på när Gösta Ekman valde att hoppa av ”Jönssonligan”-filmerna.

– Björn (Gustafsson) och jag hade jobbat fram nya manus och bra stories, och så sa Gösta bara: ”nej, jag vill inte göra det där mer”.

”Gösta var inte glad att bli ersatt”

Ulf Brunnberg tror att kollegan ville göra annan typ av film.

– Nu ska jag säga det, jag tror inte att det låg på rätt akademisk nivå. Men det är en spekulation.

Gösta Ekman gjorde fem filmer som Charles-Ingvar ”Sickan” Jönsson. Efter avhoppet blev det ytterligare tre filmer med Björn Gustafsson och Ulf Brunnberg i huvudrollerna. Enligt Brunnberg berättade aldrig Ekman vad han tyckte om de nya filmerna.

– Jag kan säga såhär, att han var inte glad över att vi fortsatte. Och framförallt var han inte glad över att ha blivit ersatt och det kunde jag förstå. Men då kunde han ju lika bra kunna fortsätta.

Är ateist

Den inte helt friktionsfria separationen från ”Jönssonligan”-filmerna var inte den enda anledningen till att Ulf Brunnberg uteblev från begravningen. I podcasten säger han att han är ateist.

– Om en människa lever ska man uppskatta den medan den lever, säger Ulf Brunnberg, som inte heller var bekväm med att det var ett offentligt sammanhang med media och andra kändisar på plats.

Sista mötet med kollegan

Sista gången de gamla kollegorna hördes var några månader innan Ekmans död.

– Gösta ringde aldrig själv på slutet. Det var alltid jag som ringde och frågade hur läget var, säger Ulf Brunnberg.

– Sista lunchen var för något år sedan. Vi sågs alltid på Cassi på Narvavägen. Man märkte åt vilket håll det gick. Han hade en timkalender med sig. Där hade en lista med trettiofem namn. ”De är döda nu”. Han gick och lurade på sådana saker.