Mejla

Oisín Cantwell

Sjukvårdpampen ylar som en alarmistisk ledarskribent

Publicerad:
Uppdaterad:

KOLUMNISTER

Sjukvårdsdirektör Björn Eriksson skulle passa som ledarskribent på någon tidning som har vandrat långt ut i marginalen.

I dag var chefen över Stockholms sjukvård i farten igen.

– Historiskt högt vårdbehov.

– Mycket allvarligt läge.

– Smittspridningen fortsätter att öka.

Det var ingen hejd på alarmismen då Region Stockholm kallade till ännu en av alla dessa presskonferenser i dag i ett nytt och fint och luftigt hus i Hornsberg där fram tills nyligen ett telekombolag huserade.

Samtliga stora mediebolag hade skickat medarbetare. Vi fick sitta pandemianpassat och utspritt. Tjusigast var ett rum som hette Slottsbacken och som givetvis var vigt för ett team från Sveriges Television.

Sjukvårdsdirektören befann sig någon annanstans. Närmare bestämt i salen där presskonferenserna normalt hålls. Han var omgiven av några pressnissar och tekniker. Sammanlagt sju personer.

Eriksson varnade och varnade och varnade. ”Personalen behöver återhämta sig”..”Vi saknar vårdutbildade medarbetare”...”Detta blir ett maratonlopp”..

Det var med andra ord business as usual för huvudstadens ledande skrik-Pelle.

Björn Eriksson leder en ödslig pressträff och träffar sedan media separat i olika stora rum, coronaanpassat.
Foto: LOTTE FERNVALL
Björn Eriksson leder en ödslig pressträff och träffar sedan media separat i olika stora rum, coronaanpassat.

Så sent som i söndags förkunnade han att läget var det värsta i modern tid. Andra myndigheter måste hjälpa till. Och i fredags vädjade direktören till privata vårdgivare att ställa upp.

Det finns anledning till viss återhållsamhet med raljerandet, men var i Erikssons dramatiska retorik finns det egna ansvaret? Eller kritiken mot det politiska styret?

Pandemin tog oss med överraskning, det går inte att begära att den skulle gå att förutse, men Myndigheten för samhällsskydd och beredskap påpekade försynt redan innan den bröt ut att lager med skyddsutrustning borde finnas.

Men att hålla sig med sådant var inte regionen intresserad av. Intresset för att misslyckas med provtagningar tycks ha varit större. Bland annat beroende på populistiska löften från politiker att varenda kotte skulle få gratis provtagning.

Resultatet? Labb som går på knäna.

 

Tio månader in i coronan har det inte lagts många ören i huvudstaden på att spåra smittspridning. Kollektivtrafiken har inte tillfälligt utökats för att glesa ut resenärer. Varsel på hundratals läkare och sjuksköterskor ligger fast.

Vi kan inte kräva att vården ska kunna hantera en pandemi utan att behöva anstränga sig, det skulle bli alldeles för dyrt, men någonting säger mig att situationen hade varit bättre om politiker och ledande tjänstemän försökt få bukt med årtionden av personalflykt.

Har det så kallade krisavtalet, aktiverat och avaktiverat tidigare i år, trätt i kraft igen? Temporära löneökningar? Någonting annat?

Har någon lyssnat på den lågmälda opinionsbildning som försökt skapa debatt runt den dystra EU-statistiken, Sverige ligger långt ner på listan över sjukbäddar per tusen invånare?

 

Sjukvårdspampen pratar och pratar och pratar. I september pratade han med SVT. Då hade smittspridningen lugnat sig och Eriksson berättade att han hade lärt sig jättemycket om viruset och personalens behov.

Några månader senare är det så dags att inse att vården behöver hjälp. Säg det till intensivvårdssjuksköterskan Johan Eskander, som i Aftonbladet i dag vittnade om situationen:

– Vi krälar på golvet, dag ut och dag in, medan folk fortfarande går ut och julhandlar. Nu när vi nått taket är det riktigt svårt.

Direktören lät meddela att situationen är så allvarlig att operationer som inte är akuta och nödvändiga får vänta. Vad är akut? Vad är nödvändigt? Det framgick inte.

Till tåga på allt är Skrik-Pelle namne med annan ledande alarmist, som är ordförande i riksidrottsförbundet och tidigare rikspolischef.

När inte den ene Björn Eriksson är ute och gormar på folk för att de inte tar sitt pandemiansvar gapar den andre Björn Eriksson om att fotbollsklubbarna använder coronaersättning från staten på fel sätt.

 

Presskonferensen var överstökad inom en halvtimme. Sedan var det dags för de individuella intervjuerna. Aftonbladet var efter SVT och före Expressen.

Björn Eriksson, klädd i modern, mörkblå kostym och bruna kängor, tog sats igen.

– Intensivvården är belagd till över 100 procent.

– Vi har brist på medarbetare som orkar arbeta i veckor iklädd skyddsutrustning.

Det är troligen tacksammare att yla offentligt än att bakom kulisserna göra jobbet och bortom rubriker och tv-kamerornas sken bli en vårdens hjälte.

 

Av: Oisín Cantwell

Publicerad:

LÄS VIDARE