Exnazist: Svårt ändra tankemönster

Samhälle. Längtan efter en enkel världsbild och en tydlig hierarki fick Pontus att förlora sig i antidemokratiska och rasistiska idéer. Men efter åtta intensiva år i den högerextrema rörelsen valde han att gå vidare.

Det har varit svårare än han trott att distansera sig från sitt förflutna.

Han beskriver sig själv som en person som alltid varit samhällsintresserad, en "tänkare". Samtidigt hade han ingen klar politisk uppfattning när han började söka sig runt på olika nationalistiska forum på nätet hösten 2006.

Mobiliseringen inför den årliga högerextrema Salemmarschen hade dock slagit an en ton hos honom, och via ett nätforum kom han i kontakt med en person som var engagerad i Nationaldemokraterna.

De blev snabbt vänner och började hänga i högerextrema kretsar. Där träffade Pontus snart ytterligare en kompis - en ledande person i den nazistiska organisationen Nationalsocialistisk front (NSF). Och nu gick radikaliseringen fort.

Totalitarismen lockade

Efter att ha följt med på ett av organisationens informationsmöten övertygades han om att gå med.

– Det var det jag sökte, ett koncept. De erbjöd ett helt nytt system för samhället, som skulle vara konstant. Det attraherade mig, säger Pontus, som då var i de övre tonåren.

– Jag har också alltid gillat att jobba i en hierarki, att stå tätt under någon.

Att han kunde svälja en ideologi som grundar sig på hat mot människor med annan hudfärg förklarar han med att han bländades av NSF:s systemkritik, som han hävdar var det som lockade mest.

Han blev snart en av organisationens mest trogna och ihärdiga lokalaktivister.

Han gav allt

När NSF lade ner ett par år senare tog han med sig engagemanget till det nybildade Svenskarnas parti (SvP) och inför valet 2010 kampanjade han hårt för partiet.

– Under de här åren var jag nog den enda som var med på varenda demonstration, jag organiserade resor. Och framför allt trodde jag på idéerna, i hjärtat.

Men så började någonting hända inom honom.

Dels hade han börjat tröttna på att dra ett allt större lass i partiet. Dels började han tvivla på själva fundamentet för ideologin: rasismen.

– När det varit så intensivt hinner man inte tänka så mycket, och inte ventilera sina idéer alla gånger. Men det var det jag började göra i slutet av 2013.

Viktigt att prata

Två år senare skulle SvP lägga ner efter ytterligare en valbesvikelse och i samband med det beslutade Pontus att lämna.

Ett tag efter avhoppet tog han kontakt med organisationen Exit, som erbjuder stöd till personer som vill lämna den högerextrema miljön. Det betydde mycket att få en kontaktperson han förutsättningslöst kunde prata av sig med.

– I dag utgår jag bara från människan, det är individen som är det viktiga. Frågan om ras och etnicitet är förlegad för min del.

Men han är fortfarande mitt uppe i en process, där det varit svårt att ändra sina tankemönster.

– När folk plötsligt angriper det jag trott på en gång i tiden hamnar jag automatiskt i försvarsställning, trots att jag inte behöver det längre.

På sikt vill han hjälpa ungdomar i samma situation som han själv befunnit sig i. De flesta i den högerextrema miljön drivs inte så mycket av en benhård ideologisk övertygelse som ett sökande efter ett sammanhang, säger han. De personerna går att nå genom att erbjuda dem hjälp att förändra sin situation och peka på alternativa vägar, tror han.

Marscherar i Stockholm

Efter att SvP lade ner har den högerextrema scenen lämnats åt Nordiska motståndsrörelsen (NMR), den våldsammaste nazistorganisationen i Sverige. Den uppskattas ha ett hundratal aktiva medlemmar i landet och har ökat sin närvaro ute på gatorna.

I helgen demonstrerar NMR i Stockholm med förhoppningen att dra till sig fler. Men Pontus tror inte att rörelsen kommer växa på kort sikt.

– Jag tror att de står och stampar. De som tidigare har tillkommit är inte nytt folk utan människor från andra (högerextrema) organisationer.

Fotnot: Pontus heter egentligen något annat.

TT