Maud Olofsson avgår som partiledare

Publicerad 2011-06-17

Stockholm. Maud Olofsson avgår som ledare för Centerpartiet, efter drygt tio år på posten.

Hon kommer att ställa sin plats till förfogande på partistämman i september.

– Jag har i dag skickat ett brev till valberedningen och berättat att jag inte ställer upp till omval vid stämman i Åre, sade Maud Olofsson vid en pressträff på eftermiddagen.

– Jag är nöjd, efter tio och ett halvt år som centerledare. Nu ser jag fram emot lite mer tid med min man och mina barn.

Huruvida Maud Olofsson sitter kvar på posten som näringsminister är inte klart.

– Jag skulle gärna fortsätta som näringsminister, men det är en ny partiledare som bestämmer det.

Olofsson förklarade att det svåraste med att vara partiledare inte är att tacka ja till att bli det, utan att veta när man ska sluta. Släpper man stafettpinnen för tidigt så finns ingen som kan ta den; överväxlar man finns det inte heller någon som kan ta den. Hon tycker att hon nu lämnar över i rätt tid.

– Det finns en ny generation som kan ta över.

Men hon ville inte uttala sig om vem som ska ta över partiledarskapet.

– Jag tänker inte lägga mig i överhuvudtaget vem som blir min efterträdare, svarade Olofsson på frågan om det är viktigt att partiet även i fortsättningen ska ledas av en kvinna.

Vid riksdagsvalet 2010 gick Centerpartiet tillbaka. Partiet fick då 6,6 procent av rösterna, en klar nedgång jämfört med valet 2006 då partiet fick 7,9 procent.

Maud Olofsson medgav att valresultatet 2010 inte var bra för Centerpartiet, men underströk att regeringen satt kvar.

– Även de mindre partierna (i regeringen) har ett stort inflytande över politiken, för vi måste vara överens, sade hon.

Spekulationer om Olofssons avgång har pågått till och från sedan förra sommaren, men pressen på henne att avgå har tilltagit sedan i början av april. Då gick riksdagsledamöterna Abir Al-Sahlani och Fredrick Federley öppet ut med kravet. Även ungdomsförbundet ställde sig bakom.

De två hetaste kandidaterna till att ta över efter Maud Olofsson är IT-minister Anna-Karin Hatt och partiets ekonomisk-politiska talesperson Annie Johansson.

Andra tänkbara efterträdare är jordbruksminister Eskil Erlandsson och miljöminister Andreas Carlgren. Stämningarna i partiet pekar dock mot en fortsatt kvinnlig partiledare.

Om Maud Olofssons sitter kvar som näringsminister innebär att den nya ledaren måste väljas bland de tre övriga centerstatsråden. Annars tingas en av dem avgå ur regeringen, eftersom Centern bara har fyra poster i regeringen.

Statsminister Fredrik Reinfeldt fick beskedet om att Maud Olofsson skulle avgå tidigt i morse.

– Jag måste respektera hennes beslut och hoppas på lika god samverkan med hennes efterträdare.

Han poängterar att Maud Olofsson har en formidabel gärning bakom sig och säger bland annat att hon förnyat sitt parti och skapat en trygg borgerlig hemvist för Centerpartiet.

Reinfeldt nämner särskilt klimat- och energiöverenskommelsen.

– Den är ju det framtidssvar, både här i Sverige och när man tittar på andra länder, som står ut och är imponerande i sina delar. Det hedrar Maud Olofsson väldigt mycket att hon kunde få den på plats.

TT: Ska hon sitta kvar i regeringen?

– Jag har noterat att hon meddelat att det är hennes avsikt, sedan får vi naturligtvis se vad nästa Centerledare säger.

S-ledaren Håkan Juholt beskriver Maud Olofssons insats som imponerande.

– Maud Olofsson har i många år gjort en imponerande arbetsinsats för sitt parti och de idéer hon tror på. Det förtjänar hon respekt för, säger Socialdemokraternas ledare Håkan Juholt.

Han lägger till en mer personlig not:

– När jag blev vald till partiledare var Maud den enda partiledare som skickade blommor till mig. Det tycker jag var väldigt fint gjort av henne. Det uppskattade jag.

Fakta: Maud Olofsson

Maud Olofsson är född 1955 i Arnäsvall i Ångermanland. Hon har varit partiledare sedan 2001, då hon efterträdde Lennart Daléus, och näringsminister sedan 2006.

Under hennes ledning har C blivit ett tydligare borgerligt parti med en mer liberal profil. Partiet har omvärderat sin skatte- och Europapolitik och tonat ned en del tidigare profilfrågor, som det hårda motståndet mot kärnkraft.

Tidigare uppdrag har bland annat varit ombudsman för C i Norrbotten 1978-81 och sakkunnig i arbetsmarknadsdepartementet 1992-94.

TT