Alfelt: Tålamodet är kort hos unga talanger

Tror inte längre att allsvenskan är en bra liga att utvecklas i

Vi är där då vi brukar prata mer om de som inte längre är här i stället för de som spelar i vår allsvenska.

Det är synd på många vis.

Men fönstret som står vidöppet orsakar korsdrag i vår fotboll och vi har inte kraft nog för att slå igen det. Åtminstone inte förrän vi lyckats återskapa tron på vår egen fotboll.

Det var tragikomiskt att uppleva Häcken–Djurgården på Gamla Ullevi.

Djurgården hade lånat ut Erton Fejzullahu till Peking och hans tänkte ersättare Aleksandar Prijovic sms-ade till tränaren Pelle Olsson att han var magsjuk och inte kunde spela. Vilket rimmade illa med agenten Freddy Ferreiras uttalande senare på dagen att Prijovic aldrig mer skulle bära Djurgårdens tröja.

Svårt sits för klubben

Schismen mellan Prijovic/Ferreira och Djurgården ser ut att vara ett taktiskt grepp som agenter ibland tar till. Gör spelaren sig omöjlig för klubben så får han säkert gå till vilken skitklubb som helst eftersom det är bättre att få någonting i börsen i stället för att behöva punga ut för ingenting.

Häcken drabbades av nästan samma sak, men unge Carlos Strandbergs förvirring kan jag ha mer förståelse för. Är man 18 år och får anbud från en av Bundesligas större klubbar är det nog ganska naturligt att drabbas av vissa koncentrationsproblem.

Det som är illavarslande den här sommaren är att så många spelare försvinner till lag som förmodligen inte är bättre än de som de lämnar.

Helsingborgs sportchef sa att man inte tänker sälja David Accam på en turkisk loppmarknad och med det menade han säkert att Helsingborg inte ska låta sin stjärna gå för billigt. Turkiska ligan är kvalitetsmässigt en av de som ligger närmast efter de fem stora i Europa.

Svensk klubbfotboll har några stora bekymmer att brottas med.

Vi har inte samma pengar att röra oss med som man har i många andra länder, men så har det alltid varit. Att vi nu är i botten av näringskedjan styrs av helt andra skäl och pinsamt nog är tro, eller kanske snarare misstro det största problemet.

Förbundskaptenerna bär en skuld

Unga talanger tror inte längre att allsvenskan är en bra liga att utvecklas i. Till och med tränare i allsvenska lag har sagt att om en spelare ska bli riktigt bra och landslagsmässig måste han flytta till en bättre liga. I dag är tålamodet väldigt kort hos talangen och extremt kort när vi kommer till hans agent som bara ser till de ekonomiska möjligheterna.

Jag förstår också de talanger som ganska snabbt rensar bort tankarna på att slå sig in som en av utfyllnadsspelarna i vårt enmanslandslag. Våra förbundskaptener har jobbat in det tänket när de nästan aldrig valt spelare annat än sen de flyttat utomlands trots att spelaren inte hunnit utvecklas ett enda dugg i den nya klubben.

Svensk fotboll har inte vågat tro på sina egna klubbar på väldigt många år och det har varit förödande.

Byt till höst–vår

Svenska lag måste spela fler matcher. I första hand här hemma och jättegärna internationellt. Säsongen måste komma i takt med de bästa ligorna, alltså höst–vår. Av många skäl men inte minst för den katastrofala otakt vi nu valsar runt i där våra bästa spelare kan försvinna utan att det finns en chans att ersätta dem.

Talangutvecklingen är allt viktigare men ännu viktigare är att behålla talangen och få nytta av den. Bra spelare ska spela och de ska ges en tro på att de kan hamna i ett svenskt landslag även med spel på hemmaplan. Vårt landslag är ganska ihåligt som det är så förändringen borde inte bli omvälvande.

Att hålla kvar de lite äldre spelarna som desillusionerat gett upp sina landslagsförhoppningar och bara jagar en förbättrad privatekonomi tror jag aldrig att vi kommer att kunna.

Frågan är om vi verkligen ska behöva vilja det?