Mejla

Oisin Cantwell

Taxichaufförernas ilska: Varför lyssnar inte politikerna?

Publicerad:
Uppdaterad:

I coronans tid lär vi oss mer än vad vi behöver veta om våra politiker.

De kallar till presskonferenser, trivs i tv-kamerornas sken och bjuder över varandra i stödåtgärder, men då Afram Dilliabo klockan halv fem på morgonen sätter sig bakom ratten och kör från Göteborg till Stockholm för att berätta om sin blödande taxifirma är intresset närmast obefintligt.

Arg är han. Och undra på det.

”Jag har tappat 90 procent av omsättningen”, säger Afram Dilliabo.
Foto: MARCUS ERICSSON
”Jag har tappat 90 procent av omsättningen”, säger Afram Dilliabo.

Inte nog med att polisen dök upp vid taxichaffisarnas samlingsplats på en parkering vid Kungens kurva och började tjafsa om att allmänna sammankomster på fler än 50 personer är förbjudna.

Väl framme vid Mynttorget, en liten oansenlig öppning mellan Riksdagshuset och Gamla stan, visar sig dessutom intresset för deras aktion endast vara marginellt större än då en ung flicka vid namn Greta på samma plats inledde sin skolstrejk för klimatet i augusti 2018.

Någon enstaka fotograf har behagat dyka upp och närmare hundra chaufförer från bolag i Malmö och Göteborg och Stockholm cirklar runt, runt, runt på ett sätt som får mig att tänka på då jag var liten och raggare cruisade uppför Sveavägen och nedför Kungsgatan.

Afram Dilliabo var 14 år då han och hans familj kom från Syrien till Trollhättan 1988. Åren gick, han blev vuxen och testade några olika yrken. 2004 började han köra taxi.

– Jag älskar service och att arbeta med människor. Det här är ett yrke som passar mig.

De första åren var han anställd av en åkare. Sedan skaffade han egen bil. Affärerna gick hyfsat och verksamheten växte.

I dag har han 23 bilar och 42 chaufförer. De kör under Taxi Göteborgs paraply.

– Varje bil drog in drygt 100 000 i månaden. Jag har tappat 90 procent av omsättningen.

Det går att beskriva dagens manifestation med Dilliabos berättelse. Ett annat sätt är att teckna den övergripande bilden.

Färska siffror från Statistiska centralbyrån visar att konkurserna i taxibranschen ökade med 237 procent i mars jämfört med februari.

Det är knappast ett utslag av alarmism att påpeka att risken för att en hel näring bestående av mindre bolag med små marginaler slås ut om ingenting sker.

Polishelikoptern cirklar i luften. Hovrandet är det enda som hörs i ett i övrigt ödsligt city. En civilare med snäcka i örat säger att den polisiära insatsen från luften inte har med demonstrationen att göra.

Chaffisarna cirklar, runt, runt. En ung kille stannar sin bil. Taxi Kurir, Stockholm. Sträcker ut ett långt, tomt, vitt kvitto genom fönstret.

– Jag har varit igång sedan sex i morse. En körning hittills. Det här går inte längre.

Foto: MARCUS ERICSSON
”Det här går inte längre”, säger en förare från Taxi Kurir.

Politikerna har beslutat om regler för korttidspermitteringar och hyresnedsättningar och amorteringsfrihet och skattelättnader och kreditgarantier.

Viktiga insatser, men som inte träffar taxibranschen i någon större utsträckning.

– Vi behöver ett ekonomiskt stöd riktat direkt till oss. Och lättare att få ta banklån. Dessutom borde vi tillfälligt befrias från trängselskatt, säger Afram Dilliabo.

Han tror att han klarar sig maj ut. Sedan blir det konkurs. Han är orolig. Han har kämpat i många år. Han har barn att försörja.

Han är inte ensam om att känna ångesten krypandes närmare och se framtiden spricka och falla till marken i döda bitar som ingen ens kommer att sopa upp.

Men statens kassakista är inte oändlig, många branscher sviktar just nu, det förstår nog även en rasande chaufför.

Med det sagt: hur klarar vi oss utan taxi? Att jäktade karriärister i Stockholm city får ta sig fram på annat sätt är inte hela världen. Men färdtjänst och skolskjuts? Hur ersätter vi de resorna?

Att börja köra taxi har varit en väg in i yrkeslivet igen för många som har stått långt ifrån arbetsmarknaden. Och ett populärt jobb bland nyanlända.

Fotograferna tar bilder. Utkommenderade poliser har haft besvärligare uppdrag än detta. Vårvädret är fint, vilket inte hindrar talespersonerna för chaufförerna från att bli mer och mer irriterade.

– Varför kommer inga politiker ut och lyssnar? Vi har för fan kört över halva landet för att få berätta om vår situation!

Foto: MARCUS ERICSSON
Taxichaufförer demonstrerar på Mynttorget.

Till slut dyker en riksdagsledamot upp. Han heter Jens Holm, är vänsterpartist och ordförande i Trafikutskottet.

Han lyssnar och pratar och säger inte helt överraskande att just Vänsterpartiet slåss för taxinäringen men många branscher vill ha hjälp och partierna har olika åsikter om vad som ska prioriteras och...

Efter ett tag försvinner Holm in i riksdagshuset igen.

Chaufförerna börjar ge upp. Färre och färre bilar cirklar. Det har en lång eftermiddags färd hem till Göteborg och Malmö framför sig.

Polishelikoptern drar sig undan. Kanske fanns trots allt ett samband med demonstrationen.

Reporter: Oisin Cantwell

Publicerad: